Det börjar kännas höst så här under augusti månads sista dagar och en känsla av vemod sprider sig i mig. Jag tycker att det är den vackraste av alla årets månader och det beror på att jag är en naturmänniska. På hösten när det gröna övergår i en kaskad av färger - alla vi kan tänka oss. Det är hisnande vackert...och när fågelstrecken av sångsvanar, gäss och tranor flyger lågt över fälten då blir jag full av känslor och kan nästan få tårar i ögonen. 

Det är snart skördetid och vi ska plocka av det som naturen ger oss. I år har det varit dåligt med svamp under sommaren, iallafall i mina trakter, så någon smörgås med smörstekta kantareller har jag inte fått äta ännu. Men, än är det inte försent...det kan fortfarande poppa upp ur mossan om det regnar tillräckligt. Mitt stora hopp står iallafall till att det blir lite höstkantareller...så att jag kan få göra den årliga trattkantarellsoppan. Eftersom det varit så torrt i skogen har också blåbären varit väldigt få och pyttesmå. Jag har endast plockat några deciliter att ha i morgonyoghurten...och lingon har jag inte heller sett till i någon stor mängd. Få se om det räcker till en liten glassbytta att lägga i frysen...det är så gott att ha när man vill ha lite rårörda lingon till någon rätt. På min köksbänk har jag en stor kastrull med västeråsgurka som står och drar till sig i en lag....det är en tre-stegs-raket....enligt ett recept som jag fått av en vän. Den kommer alldeles säkert att bli jättegod...då den pysslas om efter alla konstens regler under tre dygn. 

Det ser ut att bli fina äpplen i år på vårt äppelträd, men de är inte riktigt färdiga än. Det är det enda fruktträd vi har. Däremot så fick jag smaka på grannens plommon igår...de var goda. Mums, jag blir riktigt avundsjuk på de som har plommon- eller körsbärträd...det är så gott! 

Ja, nu för tiden tar vi inte tillvara på allt som naturen ger.....det mesta multnar bort. Vi lever i ett annat typ av samhälle, då vi inte riktigt har tid att sylta och safta längre. Vi köper det mesta. När jag var barn...var min familj varje höst ute i skogen för att plocka svamp och bär. Det var jättetråkigt, tyckte jag....eftersom vi var där hela låååånga dagen. Det känns som väldigt länge sen när jag tänker på det...och det låter som hundra år sen när jag försöker återge...att jag lekte faktiskt med kottar, byggde en hel djurfarm med hjälp av pappas tändstickor. Väl hemma skulle allt rensas, syltas och saftas.....sen hade vi sylt och saft för ett helt år framöver.

Ja, en känsla av att känna sig väldigt gammal infinner sig helt plötsligt. Och tänk att vi gjorde av med all denna sylt och saft....något som vi i min egna familj nästan aldrig haft hemma....det har förändrats....en del saker till det sämre och vissa till det bättre...

/Lena