Klockan är slagen, lektionen ringer ut - jag reser mig upp och går....jag följer.....

Klockan är slagen..ett år har gått, ett år som inneburit en ny fas och erfarenhet i mitt liv. Att tillbringa min vardag som arbetslös....ett år fyllt av smärta och sorg....men samtidigt ett år som jag har lärt mig så mycket av.....om mig själv. I alla de känslor jag befann mig i under förra våren bestämde jag mig för att använda tiden till att utforska.....mig själv. Varför jag blivit den jag är och hur det isåfall gått till, den kändes som en skrämmande och spännande resa att göra. Jag hade ändå all tid i världen - mellan de arbeten jag sökte och redovisade för myndigheterna.

Under våren 2012 var jag inte i så bra skick utan behövde läkarvård och var sjukskriven för stressymptom...min kropp hade under lång tid signalerat om hur illa det var ställt...och till sist fick den mig på fall....då jag bokstavligen föll ihop på gatan efter hundpromenaden. Sonen ringde efter ambulans.. Jag var tvungen att stanna hemma, kliva av och stanna upp. Började i samtalsterapi som ledde mig genom mitt livs labyrint där jag fick en insikt i vad som påverkat mig och gjort mig till den jag är - på gott och ont. Under hösten började jag en ettårig kurs inom KBT-inriktad Kost och Fysisk Aktivitet...med inriktning på viktnedgång. Kursen pågår fortfarande och den har gjort mig så gott. Dels har den resulterat i en välbehövlig viktnedgång, men främst har den gett mig ett medvetande om mitt beteende.  

Att få insikt i sig själv och sitt beteende kan många gånger vara svårt att ta till sig. Det är en process och att förändra sitt beteende som sitter så djupt rotat är inte lätt. Men, finns det ändå en medvetenhet - är det en bra start. Där befinner jag mig idag - jag är medveten....om mina styrkor och svagheter. Sen är det upp till mig att förändra det jag vill ändra på och utveckla det jag vill bli ännu bättre på. 

Något jag blivit väldigt medveten om är att jag är en följare....vet inte riktigt vad det beror på - men kanske har det med min uppväxt att göra. Jag har gått dit vägvisaren har pekat...jag har gått åt det håll andra går eller jag har gått dit andra sagt att jag ska gå. Sorgligt? Kanske på ett sätt....men samtidigt har jag aldrig heller haft några stora drömmar i mitt liv. Tråkigt? Kanske på ett sätt.....men samtidigt har jag haft ett bra liv - hittills.

Här och nu befinner jag mig....fullt medveten om detta. Jag har styrkan att vika av, jag har styrkan att utstaka min egen väg.....jag behöver ingen vägvisare. Och jag har tid och förmåga att känna efter i mitt innersta vad jag egentligen vill och behöver. 

Det gångna året har konstigt nog varit ett av de bästa i mitt liv....ett år som alla borde få under sitt liv. Som ger möjlighet att stanna upp... och ge sig själv tid och rum att utforska varför jag blev den person jag är  - idag. 

/Lena