Skrivandets helande kraft

för många, många år sen satt jag på en stol mittemot en man. Jag hade blivit skickad till honom för att prata. Hans profession var att hålla samtal. Jag behövde få prata om det traumatiska som hänt mig. Jag var ung, blyg och tyst. Hade svårt att sätta ord på känslor och att låta någon komma in i mitt innersta rum. Jag var egentligen där mot min vilja och kände mig hemskt obekväm där jag satt på min stol.

Jag gick i samtal hos honom ett antal gånger och jag tror egentligen inte att samtalen gav något resultat, eftersom jag mest var tyst hela tiden och endast svarade på hans ställda frågor. Jag kunde inte själv berätta eller sätta ord på mina känslor.

Terapisamtalen avslutades med att han rådde mig att börja skriva. "Gå hem och skriv din berättelse om ditt liv" sa han. Och det gjorde jag. Jag började skriva om mitt liv, sida upp och sida ner. Jag började från början - så långt tillbaks jag kunde minnas. Det blev många, många sidor under lång, lång tid. Och bunten med alla A4 papper har jag fortfarande kvar efter 35 år. Ibland tar jag fram den och minns tillbaks på den tiden. Tiden då jag hade så svårt att sätta ord på mina känslor, men när jag tog till pennan så gick det så mycket lättare.

Min samtalsterapeut hade hittat ett verktyg för mitt helande och sen den dess har jag använt mig av skivandets helande kraft. Det har blivit många texter genom livet. Behovet finns alltid där, men är oftast som störst under de svåra stunderna i livet. Många är texterna som kommit till mig, korta och långa. En mening som kommer under en promenad, landar i mitt huvud och sätter sig fast. En början på något stort och viktigt, något som måste skrivas ner...oftast är det bråttom, så att den inte glöms bort.

Ordens kraft gör skillnad för vårt mående och om det är svårt att uttrycka dem verbalt, kan vi alltid prova att skriva dem istället. Hjärnan gör ingen skillnad på sättet som vi uttrycker oss på. Huvudsaken är att vi släpper ut det svåra inom oss, så det inte fastnar och skadar.

Mannen som jag mötte för så många år sen har jag mycket att tacka för.

Och jag fortsätter att följa hans råd.....skriver min berättelse.

Lena

foto; L.Melin

Köpa tid

känslan av att livet bara går, rullar på eller gått i stå. En känsla av att det endast består av att äta, sova jobba...äta, sova jobba. Och däremellan en trötthet och likgiltighet som förlamar och resulterar i att dagarna passerar, den ena är den andra lik.

Tanken kommer till mig och vill inte lämna någon ro. Den växer och kräver att jag tar den på allvar. Fortfarande som alltid är jag mitt i livet. Mitt i mitt eget liv, där jag själv bestämmer och tar de beslut som måste tas. Ingen bestämmer över mig, jag är fri att själv göra mina val. Känslan svindlar, det är fortfarande overkligt, fastän jag vet att det är sant.

Jag behöver inte fråga någon om lov, jag har ingen att ta hänsyn till, jag har ingen att ta ansvar för - förutom mig själv. Jag är fri - mig äger ingen.

Att genomföra en förändring får alltid en konsekvens.

Och den främsta konsekvensen av mitt beslut denna gång är av ekonomisk karaktär. Jag har beslutat mig för att köpa tid. Köpa mig egen tid - fri tid och fylla tiden med värde för och till mig själv. Tanken svindlar.

Aldrig tidigare i mitt liv har jag jobbat mindre än heltid, oftast mer. Livet har bestått av arbete och arbete. En, två och tre anställningar på en och samma gång. Men, nu är förändringens tid här - jag har bestämt mig för att gå ner i tid och arbeta deltid och ge mig själv 10 timmar per vecka att disponera precis som jag vill.

Till att gå promenader, till att måla, till att läsa, till att skriva, till att studera, till att umgås och till att göra ingenting. Till att förlänga, till att uppleva och till att känna dagarna som går.

Det är värdefullt för mig - jag köper mig tid.

/Lena