Direktlänk till inlägg 4 mars 2019

Inte på bekostnad av mig

Av LeAn - 4 mars 2019 15:25

 

Foto; L Melin 

 

Inte på bekostnad av mig


orden kom från min egen mun, utan att tänka hade jag formulerat denna mening och den kom direkt från mitt hjärta. Meningen hängde kvar i rummet, som en iskristall, skarp och glasklar.

Tystnaden från oss båda gick att ta på, men till slut hördes en harkling, som en kvävd hostattack. Nu fanns ingen återvändo, dessa ord skulle få konsekvenser, allvarliga sådana.

För oss båda, jag visste det och han visste det. Jag såg rädslan i hans blick. Just i denna stund satt jag med vinstlotten, men visste samtidigt att det var jag som skulle bli den stora förloraren.


Jag skulle förlora hela min tillvaro, min trygghet och det arbete jag älskat att göra. Där jag gett allt av mig själv, där jag satsat hela min själ och hjärta. I en verksamhet som växt tillsammans med mig, bland människor jag älskat att vara. Det skulle jag komma att förlora - och jag visste det. Ändå kunde jag inte göra annat, än att sätta hela min tillvaro och trygghet på spel. Jag kunde inte ge mer, då skulle jag utplåna mig själv - priset var för högt.


Jag kunde inte tillåta det, inte mot mig och inte mot någon annan. Inte på bekostnad av mig.

Samtidigt som jag förstod allvaret i den uppstådda situationen, kände jag mig stolt.

Stolt över att jag vågat utmana, stå upp och vägrat. Vägrat gå med på krav som kändes helt orimliga för mig, som jag visste skulle leda till ohälsa. För priset skulle jag få betala själv. Insatsen var för hög. Jag hade befunnit mig där tidigare i mitt liv, jag hade redan ställt upp på orimliga krav, jag hade redan utplånat mig och gett min hälsa för ett arbete.


Jag hade befunnit mig där, i min säng, i ett mörker. Helt oförmögen att kunna ge och ta in. Inte kunnat göra annat än stirra i taket och tänka mina sjuka förvridna tankar om och om igen. Inte kunnat ta hand om mig och mina kära. Ångesten över att inte räcka till för mina barn var outhärdlig. Där hade jag befunnit mig och dit skulle jag inte igen. För jag lyckades till slut vända om, gå mot ljuset och lyckades också stanna kvar där.


Inget arbete är värt någons ohälsa, ingen chef är större än en själv, ingen människa ska få ta någons värde ifrån sig. Jag vet, jag har varit där och ingen har någonsin tackat mig för att jag hamnade där jag befann mig en gång.


Lena











 

 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av LeAn - 12 februari 2019 19:16


    Skrivandets helande kraft   för många, många år sen satt jag på en stol mittemot en man. Jag hade blivit skickad till honom för att prata. Hans profession var att hålla samtal. Jag behövde få prata om det traumatiska som hänt mig. Jag va...

Av LeAn - 4 februari 2019 17:06


  foto; L.Melin   Köpa tid   känslan av att livet bara går, rullar på eller gått i stå. En känsla av att det endast består av att äta, sova jobba...äta, sova jobba. Och däremellan en trötthet och likgiltighet som förlamar och resulterar i ...

Av LeAn - 7 januari 2019 20:13


    Nu blommar blommorna dom vita blommorna Nu fryser frosten fast på fönsterrutans glas En sliten ängel går längs gatorna i januaridagen är hon tunn som gas   Hon drar sin kvast ner längs rännstenen Barnen har flyttat ut se dä...

Av LeAn - 11 september 2015 21:17


  Foto; L. Melin   Jag räknar inte dagarna som går utan istället dagarna jag får. Jag räknar inte min ålder i år utan påbörjar varje ny dag där den förra tog till ända. Så fortsätter jag leva mitt liv, här och nu. Ett liv i all sin enkelhet. ...

Av LeAn - 28 augusti 2015 18:36


         Aldrig tidigare i mitt liv har jag köpt en ring till mig själv, utan de ringar jag äger har jag fått av de män som har betytt mest för mig i mitt liv. Två ringar har jag fått i kärleksgåvor, två är förlovningsringar och en är en vigs...

Skapa flashcards