Jag vill bara få vara en normal människa....hör jag någon säga. Vad innefattar det? Bara få vara en normal människa, jag smakar på meningen, vänder ut och in på den och försöker verkligen förstå vad det innebär.

Men, nej...jag kan inte förstå innebörden. Det finns bara en av mig, en av dig...en av var och en av oss på denna planet. Varje människa är unik, så vad innefattar att få vara normal och var går gränsen till att inte vara normal? Alltså onormal - och vad är det?

Jag vill leva ett vanligt normalt liv.....vad är ett vanligt normalt liv? Kan ett liv bli något mer än just ett liv. Och det liv jag lever är...just mitt. Inte någon annans. Jag lever mitt liv utifrån mina egna förutsättningar och min förmåga. Och det är endast jag som kan leva det så.

Omständigheter, inre och yttre kan naturligtvis påverka våra liv. Omständigheter som vi alla gånger inte kan påverka. Eller kan vi alltid påverka? Kan vi alltid styra våra liv genom eget agerande? Leva ett vanligt normalt liv.

Mitt liv har gjort mig till den jag idag är. Resan jag gjort har ingen annan gjort. Jag är unik. Du är unik. Det är fantastiskt så. 

/Lena

 

orion

19 juli 2015 23:51

Tja, bra frågeställning det där.

De flesta försöker nog hitta en väg där man inte sticker ut alltför mycket...kan det vara det som är att vara normal...ett slags medelvärde för svenska folket eller nåt?

Det som känns normalt för den ena, kan förstås kännas galet för en annan...fast det där bestämmer man väl mest själv tror jag...

http://orionsblogg.bloggplatsen.se

LeAn

20 juli 2015 20:06

Så sant...så sant. Skönt att veta att valet är helt och hållet ens eget....

 

Anna Lussmann

13 augusti 2015 09:08

Tänker och smakar på meningen "ha ett normalt liv". Jo, jag har tänkt den tanken Lena. När min man var svårt sjuk i cancer och våra barn var små då, då önskade jag mig ett normalt liv, ett sådant liv dom flesta andra levde, ett liv utan cancer i familjen. . . Normen utgörs väl av ca 70% (har jag för mig). Det som 70% gör, säger, tänker, är, ser ut - utgör i så fall normen. Orkar jag tillhöra dom resterande 30%:en? Orkar jag sticka ut och vara annorlunda? Orkar jag och vill rättfärdiga min ståndpunkt som inte är som dom flesta andras? Är det ens - ett val? . . .

Kram/Anna

LeAn

27 augusti 2015 20:01

Dessa val vi ställs inför....jag vet inte hur många val vi gör under ett liv, stora som små. Och några val är livsavgörande fastän vi inte riktigt förstår det i stunden. Svåra sjukdomar....när det handlar om överlevnad...har vi något val när de drabbar oss? En dag i taget...tiden stannar...och vi upplever vad som är viktigt i livet. Kram Lena

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Foto; L Melin    Inte på bekostnad av mig   orden kom från min egen mun, utan att tänka hade jag formulerat denna mening och den kom direkt från mitt hjärta. Meningen hängde kvar i rummet, som en iskristall, skarp och glasklar. Tystnad...

    Skrivandets helande kraft   för många, många år sen satt jag på en stol mittemot en man. Jag hade blivit skickad till honom för att prata. Hans profession var att hålla samtal. Jag behövde få prata om det traumatiska som hänt mig. Jag va...

  foto; L.Melin   Köpa tid   känslan av att livet bara går, rullar på eller gått i stå. En känsla av att det endast består av att äta, sova jobba...äta, sova jobba. Och däremellan en trötthet och likgiltighet som förlamar och resulterar i ...

    Nu blommar blommorna dom vita blommorna Nu fryser frosten fast på fönsterrutans glas En sliten ängel går längs gatorna i januaridagen är hon tunn som gas   Hon drar sin kvast ner längs rännstenen Barnen har flyttat ut se dä...

  Foto; L. Melin   Jag räknar inte dagarna som går utan istället dagarna jag får. Jag räknar inte min ålder i år utan påbörjar varje ny dag där den förra tog till ända. Så fortsätter jag leva mitt liv, här och nu. Ett liv i all sin enkelhet. ...