Acceptans och förmåga - två ord med stor innebörd. 

Att acceptera är stort....så stort att jag inte förrän under det senaste året förstått innebörden av vad det egentligen innebär. Ett ord så lätt att säga och missbruka - men att acceptera i en djupare mening innebär så mycket mer. När jag insåg vad acceptans egentligen innebar förstod jag att det är just det som banar väg för att kunna älska. För att kunna känna kärlek till en annan människa måste jag först acceptera henne fullt ut med allt vad det innebär. Och för att övervinna en händelse som haft påverkan i mitt liv måste jag kunna skärskåda den och acceptera den fullt ut - för att kunna gå vidare. Sist men inte minst måste jag acceptera mig själv med alla mina brister - för att överhuvudtaget kunna älska mig själv.

Och så sant som det är sagt - jag måste kunna älska mig själv för att kunna älska en annan människa.

Ekvationen att acceptera och älska sig själv samt att acceptera och älska andra människor för exakt den de är - är inte lätt. Många gånger möter jag andra och känner att jag skulle vilja vara som de....och andra gånger gör jag allt för att påverka andra att tycka och tänka som jag. Ett evigt kretslopp som pågår från två håll hela tiden och som förhoppningsvis leder det till att vi i slutändan utvecklas. Det är genom möten med andra människor vi växer som individer och jag tror att vissa möten är till enbart med det syftet. Jag har mött många människor i mitt liv, vissa har endast passerat medan andra har gjort stora avtryck. De har genom sin existens och våra samtal fört mig närmare mitt inre - jag har fått lära mig något om mig själv, som jag inte visste.

Förmåga är ett ord som vi kanske dagligdags inte använder oss så mycket av. Ett vackert ord vars innebörd egentligen innehåller en förklaring. Som förklarar varför jag inte uttryckte, agerade eller berättade som det kanske förväntades av andra. Jag hade inte förmågan - just då. I stunden är vi oftast inte medvetna om att vi inte har förmågan. Vi utgår från oss själva och förväntar oss att alla ska känna, tycka och agera precis som vi gör. Men, vi är alla unika varelser som bär på vår egen historia. Om vi istället skulle tänka tanken; hon/han har kanske inte samma förmåga som jag att känna, tycka och agera....skulle det säkert göra skillnad - i stunden.

För mig har det tagit ända till nu att komma hit - jag har oftast utgått från mig själv. Jag har aldrig på djupet tänkt att anledningen till att någon inte känner, tycker och agerar som jag  - är för att förmågan inte finns. Om jag hade tänkt så istället för att gå in i frustration, irritation och ilska - hade säkert en del händelser i mitt liv tagit en annan form.

Om vi skulle stanna upp och ta in dessa aspekter mer i vår vardag tror jag faktiskt att vi skulle få en bättre värld.....en värld som skulle kunna omfamna alla våra olikheter som det faktiskt innebär att vara människa. 

/Lena