Det kan låta flummigt men jag tror att det är så att människor vi möter i livet möter vi av en viss anledning. Det finns människor som jag mött som varit väldigt viktiga för mig, för min egna personliga utveckling. Jag tror att dessa möten är till för att vi ska lära oss någonting - om oss själva. De är som vägvisare, visar oss riktningen åt vilket håll vi ska gå. Sådana möten brukar prägla och förändra livet. Antingen det blir en total helomvändning, en svag vänstersväng, en brant uppförsbacke eller en våghalsig nedförbacke....är det fantastiskt när man kan se dessa färdriktningar i backspegeln.

Jag har levt mitt liv utan karta eller kompass...jag har hamnat i allt av en slump, har jag alltid trott. Tills jag insett att slumpen inte är någon tillfällighet, utan att det faktiskt finns en utstakad väg för oss alla. Idag kan jag se den röda tråden i det som varit viktigt i mitt liv och det jag vill fortsätta att ägna mitt liv åt. Det är inte lätt att se det när livet rusar på, när dagarna fylls av jobb och aktiviteter och man är så trött när kvällen kommer att man somnar utan att ens hunnit blinka.

Jag har varit arbetslös i snart ett år, denna tid har jag haft modet att se som en "paus" i livet, som jag har använt mycket till reflektion. För mig har det varit så nyttigt att använda tiden till att göra en inventering i mitt liv - vilka händelser som har präglat mig som människa och vilka personer som varit viktiga för min utveckling. Att finna den röda tråden, den gemensamma nämnaren, att förstå att jag inte hamnat där jag befinner mig av en slump - för det låter väldigt banalt. Under det gågna året har jag tillbringat så mycket tid med mig själv som jag aldrig förut gjort i mitt liv - och det kan jag nu känna tacksamhet över.

Mitt i den omtumlande känslan som det varit att bli uppsagd från det arbete som jag älskade, bli omkullkastad och bortvald från en fantastisk gemenskap - har året som gått varit ett av de bästa om jag ser till vad det har gett mig i personlig utveckling. Och denna inre resa har varit nödvändig att göra, då jag tidigare i mitt liv har jag använt arbete för att slippa bearbeta det svåra i livet.

Kanske var detta meningen, kanske var också denna händelse utstakad i mitt liv - vågar jag vara så flummig och säga att arbetslösheten inte kom till av en tillfällighet - utan att  meningen var att jag skulle stanna upp och få chans till min inre resa? 

//Lena