Tänk om vi kunde fördela sysselsättningen över hela landet, i alla branscher, för alla åldrar, för gemene man gammal som ung. Tänk om vi kunde omfördela så att de som går på knäna och håller på att arbeta ihjäl sig fick dela med sig av sina sysslor och ge till dem som inte har någon sysselsättning. Tanken är god, men hur det skulle gå till i praktiken har jag ingen aning om. Min uppgift är att endast tänka tanken, har ingen aning om vilken knapp som ska tryckas på för att det ska kunna bli verklighet - om det nu ens är möjligt att göra. Idag ligger arbetslösheten på 8,8 % och antalet arbetslösa personer är 448.000 Övertidsuttaget för de som arbetar fortsätter att öka och hela 17 % arbetade övertid under 2012, vilket motsvarar 150.000 heltidsjobb. Det är hisnande och galna siffror, när man ser hur otroligt mycket de som arbetar egentligen arbetar. Och det avser endast den redovisade övertiden....sen finns också ett stort mörkertal som aldrig redovisas. Så hur många heltidsjobb skulle kunna skapas egentligen?

Det här är ett stort problem på många sätt, dels att arbetslösheten konkret skulle kunna minskas men även att de som arbetar övertid riskerar sin hälsa. Trenden att övertidsuttaget ökar för varje år är alltså ohållbart i längden och kommer att leda till att människor i princip näst in till arbetar ihjäl sig. Iallafall stressar sönder sig och går in i den berömda väggen, vilket leder till sjukskrivningar och långa rehabiliteringar - som kostar samhället pengar.

Jag har också som så många andra befunnit mig i situationen att jag har arbetat alldeles för mycket, alldeles för många timmar per vecka - en ständig övertid. Företagen har inte råd att anställa mer personal utan den som arbetar får istället arbeta för fler. Det här har blivit vår vardag och är så vanligt förekommande att vi inte alls tycker att det är konstigt längre. När jag för trettio år sen arbetade övertid hörde det till undantagen och var väldigt ovanligt, övertiden var planerad, avsåg en viss uppgift och beordrad av chef. Idag ligger vi på en konstant övertid....vi ligger ständigt efter i vårt arbete och "högarna" hopar sig...vi är underbemannade och i företagen, landstingen och kommunerna är personalbesättningen slimmad för att ekonomin ska gå ihop.

Undrar hur länge det här kan pågå och hur länge det får pågå? Någon måste väl dra i handbromsen kan jag tycka - så att en förändring kan bli till. Jag tänker endast tanken som vanligt och det är bland annat detta jag tänker på om dagarna som arbetslös. Sen tänker jag även på in- och utfasning av gammal och ung arbetskraft...har lite tankar och idéer angående det också. Men, som sagt jag är inte den som varken kan trycka på knappen eller dra i handbromsen....jag tror att det ligger på politikernivå. Kan man söka arbete som politiker, förresten?

//Lena