För mig har det alltid varit viktigt att få egen tid. Allteftersom åren gått har jag börjat lyssna mer på mig och insett att jag behöver egen tid varje dag. Jag tid, tid när jag fokuserar på mig. Jag försöker investera 30 minuter om dagen i jag tid. 30 minuter som är alldeles mina egna och som ger mig energi för det kommande dygnet. Dessa 30 minuter kan spenderas på så många olika vis, på yogamattan eller spikmattan eller på en stubbe i skogen för att ta några exempel. I vår alltmer stressade värld behöver jag denna dagliga tid för avspänning och mental träning. Jag tror inte jag är ensam om detta behov, men jag tror att alltför många är omedvetna om att detta är viktigt för var och en av oss. Vi känner frustration, otillfredställelse, irritation, stress, otillräcklighet, kanske även förakt och hat. Varje dag kan vi se följderna av detta i nyhetsflödet. Vi läser om det som händer omkring oss och förundras, säger oss inte förstå, orkar inte ta till oss det vi läser, stänger av, och tänker att det händer bara andra, inte mig. Inte mig och mina kära. Ett starkt försvar, en illusion. För ingen kan svära sig fri. Ingen är lovad ett liv fritt från olyckor och katastrofer. Allt vi har är dagen idag, det finns inget löfte om en morgondag. Varken för mig, för dig eller  för våra kära. Jag tar mina 30 minuter på kvällen, avslutar dagen, tackar för dagen. Kanske var det den sista dagen, kanske jag vaknar i morgon och får en ny dag till skänks. Jag sluter fred, känner frid, och när en ny morgon gryr har jag energi att börja om, att möta det som livet för i min väg. 

Egen tid - Jag tid. Jag är måhända naiv men jag är övertygad om att många tragedier skulle kunna undvikas om fler människor gav sig själva gåvan av daglig jag tid. Tid för meditation, reflektion och avspänning. Tid att lära känna sig själv och sina behov. Tid att ladda upp batterierna. Ta hand om er, var snälla mot er, uppskatta er själva, varandra och det ni har. Om var och en av oss börjar med sig själv kan vi tillsammans göra världen till en bättre värld att leva i, för oss själva och för våra kära. 

//Angelica

  Med sorg i hjärtat fick jag liksom många andra läsa om den tragiska händelsen om pappan som glömde sitt barn i bilen - som fick så ofattbara följder att det lilla pojkebarnet dog. Jag går sönder inombords när jag försöker snudda vid tanken på hur det känns för de som är drabbade, så jag blir tvungen att avbryta tanken genast. Jag har inte några som helst åsikter om händelsen, det tragiska som har hänt behöver vi andra inte alls kommentera. Det räcker så.

Det som jag däremot tänker på är hur svårt det är att vi är medvetna i allt vi gör i en tid som rusar fram så fort. Att ha en total medveten närvaro under en dag är svårt och ofta tappar vi bort oss av olika anledningar. Vi har bråttom, vi har mycket som ska göras, vi upplever stress och att vi kanske inte räcker till. Vi är många som har upplevt detta, mer eller mindre. Min egen medvetenhet är något jag måste träna på hela tiden, den finns inte där av sig själv. Jag måste påminna mig om att göra en sak i taget och ha en ständig dialog med mig själv där jag högt berättar för mig själv vad jag gör just nu. När jag använder mig av detta verktyg fungerar det bättre för mig, då jag använder fler av mina sinnen, jag uttalar och sätter ord på det jag gör - lyssnar, utför och slutför. Ja, knepen att öka sin egen medvetenhet är många och det finns säkert många bra som många av oss använder i vår vardag. Vi vet om att vi lever i en stressig tid, då dagarna fylls av många åtaganden och aktiviteter.

När vår hälsa, när sjukdom och tragiska händelser drabbar oss - stannar tiden och allt runtomkring oss blir oviktigt. Då ställer vi oss frågan vad det är vi skyndar till, varför vi stressar som vi gör, om vi lever de liv vi vill leva. Vi inser vad som är viktigt i våra liv.

 
//Lena