Jag har tidigare i bloggen gjort ett inlägg om att människan mår bra av att vistas i grönska. I inlägget Jordiga Fingrar från maj månad. Jag måste få återkomma till det, med risk för att bli tjatig. Läste precis en liten artikel i en bilaga till lördagens DN.

Om att vi blir friskare av grönska. I artikeln står att grönska har visat sig ha en läkande effekt på de flesta sjukdomstillstånd, men behandlingen gör störst nytta om dessa är kopplade till hjärnan. Förr i tiden var det vanligt med trädgårdar och odling i anslutning till sjukhusen men detta föll i glömska. På åttiotalet konstaterade man dock att de patienter som hade ett träd utanför fönstret tillfrisknade snabbare efter en operation än de som bara såg en tegelvägg och i början av 2000-talet exploderade intresset för Grön Rehab.

När jag läser dessa rader kommer ett starkt barndomsminne till mig. Som tolvåring drabbades jag av hjärnhinneinflammation med ett snabbt förlopp som gjorde att jag hamnade i medvetslöshet. De första dygnen var mycket kritiska, jag låg på intensivavdelningen med 24-timmarsvak. Maktlösheten var stor för mina föräldrar naturligtvis, innan sjukdomsförloppet började vända och jag sakta återkom till livet. Det blev en lång rehabilitering - året var 1969 och vården såg annorlunda ut då, så jag blev sängliggandes under lång tid.

Utanför mitt fönster åkte bilarna förbi, på Sjukhusvägen, som den heter och på andra sidan vägen en höjd och bakom höjden ligger Studenternas IP...där många SM-bandyfinaler har spelats genom åren.

På höjden höll man precis då, 1969, på att plantera tallar. Detta låg jag och tittade på om dagarna....små, små gröna tallar som grävdes ner i jorden...en efter en. Och de var många till antal. För det är en lång slänt som löper längs hela vägen. Jag orkade inte så mycket mer än så om dagarna den första tiden, så det var min tillvaro mellan sovstunderna. Om inte mitt minne sviktar....blev hela planteringen klar under den tid jag låg på sjukhuset, det är i alla fall som jag minns det. Och det blev så fint, tyckte jag. Alldeles, alldeles grönt!

Idag när jag passerar samma väg, många år senare brukar jag skänka den episoden i mitt liv en tanke. Det känns som om jag har varit delaktig i planteringen av tallarna längs Sjukhusvägen. De har växt sig väldigt stora nu, så här många år senare. Och ibland tänker jag....tänk att jag vet när dessa tallar planerades...hur många vet det....maj 1969.

När jag läser den lilla artikeln i tidningen känner jag så starkt att dessa små tallar som planterades utanför mitt sjukrumsfönster bidrog till mitt tillfrisknande. Så att vi blir friskare av grönska är min fulla övertygelse - och efter att kunskapen fallit i glömska under ett antal år har den sakta gjort sitt återinträde som Grön Rehab.

Grönt är skönt - gör och håller oss friska.

 /Lena