Bloggen har tystnat, pennan har skrivit sitt sista ord och Kristian Gidlund har fått somna in. 

Varje dag dör människor i fruktansvärda sjukdomar och varje dag dör människor vid alldeles för unga år - Kristian Gidlund hade modet och styrkan att berätta om sjukdomen i sin kropp. Många är de som har följt hans blogg, läst hans bok och hört hans gripande inslag som sommarpratare i P1. 

Igår tystnade rösten för alltid, den som har varit så viktig för många. Livet kan vara så orättvist! Att ha förmågan att låta människor komma nära, att dela med sig av sina innersta känslor och tankar och att bjuda in människor att dela en kamp - som en dag kommer att förloras.....är få förunnat att ha förmågan till. Därför är Kristian Gidlund så viktig, han har gjort något som ingen annan tidigare har gjort - han har satt orden på det helvete som varje svårt sjuk människa genomlider.

Vi som sitter vid sängen och lyssnar till de försvagade andetagen kan aldrig riktigt förstå hur det känns inuti för den som kämpar. Nu har vi fått känna.....och det är viktigt. Vi har helt villkorslöst fått dela en annan människas inre och det hjälper oss att förstå livets slutskede. Där vi alla en dag kommer att befinna oss - oavsett. 

Idag lyssnar jag på Kristian Gidlunds sommarprat i P1, som jag stängde av i somras - för att jag inte hade orken och modet till att lyssna.

Idag är en annan dag och Kristian Gidlund fattas oss. 

www.ikroppenmin.blogspot.se 

www.ungcancer.se 

www.cancerfonden.se

www.barncancerfonden.se

/Lena