Jag har tidigare i bloggen gjort ett inlägg om att människan mår bra av att vistas i grönska. I inlägget Jordiga Fingrar från maj månad. Jag måste få återkomma till det, med risk för att bli tjatig. Läste precis en liten artikel i en bilaga till lördagens DN.

Om att vi blir friskare av grönska. I artikeln står att grönska har visat sig ha en läkande effekt på de flesta sjukdomstillstånd, men behandlingen gör störst nytta om dessa är kopplade till hjärnan. Förr i tiden var det vanligt med trädgårdar och odling i anslutning till sjukhusen men detta föll i glömska. På åttiotalet konstaterade man dock att de patienter som hade ett träd utanför fönstret tillfrisknade snabbare efter en operation än de som bara såg en tegelvägg och i början av 2000-talet exploderade intresset för Grön Rehab.

När jag läser dessa rader kommer ett starkt barndomsminne till mig. Som tolvåring drabbades jag av hjärnhinneinflammation med ett snabbt förlopp som gjorde att jag hamnade i medvetslöshet. De första dygnen var mycket kritiska, jag låg på intensivavdelningen med 24-timmarsvak. Maktlösheten var stor för mina föräldrar naturligtvis, innan sjukdomsförloppet började vända och jag sakta återkom till livet. Det blev en lång rehabilitering - året var 1969 och vården såg annorlunda ut då, så jag blev sängliggandes under lång tid.

Utanför mitt fönster åkte bilarna förbi, på Sjukhusvägen, som den heter och på andra sidan vägen en höjd och bakom höjden ligger Studenternas IP...där många SM-bandyfinaler har spelats genom åren.

På höjden höll man precis då, 1969, på att plantera tallar. Detta låg jag och tittade på om dagarna....små, små gröna tallar som grävdes ner i jorden...en efter en. Och de var många till antal. För det är en lång slänt som löper längs hela vägen. Jag orkade inte så mycket mer än så om dagarna den första tiden, så det var min tillvaro mellan sovstunderna. Om inte mitt minne sviktar....blev hela planteringen klar under den tid jag låg på sjukhuset, det är i alla fall som jag minns det. Och det blev så fint, tyckte jag. Alldeles, alldeles grönt!

Idag när jag passerar samma väg, många år senare brukar jag skänka den episoden i mitt liv en tanke. Det känns som om jag har varit delaktig i planteringen av tallarna längs Sjukhusvägen. De har växt sig väldigt stora nu, så här många år senare. Och ibland tänker jag....tänk att jag vet när dessa tallar planerades...hur många vet det....maj 1969.

När jag läser den lilla artikeln i tidningen känner jag så starkt att dessa små tallar som planterades utanför mitt sjukrumsfönster bidrog till mitt tillfrisknande. Så att vi blir friskare av grönska är min fulla övertygelse - och efter att kunskapen fallit i glömska under ett antal år har den sakta gjort sitt återinträde som Grön Rehab.

Grönt är skönt - gör och håller oss friska.

 /Lena

 

C

1 oktober 2013 13:13

Yes, bra, sant!

http://bokprinsessan.bloggplatsen.se

LeAn

1 oktober 2013 17:11

Ja, grönt är skönt!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Foto; L Melin    Inte på bekostnad av mig   orden kom från min egen mun, utan att tänka hade jag formulerat denna mening och den kom direkt från mitt hjärta. Meningen hängde kvar i rummet, som en iskristall, skarp och glasklar. Tystnad...

    Skrivandets helande kraft   för många, många år sen satt jag på en stol mittemot en man. Jag hade blivit skickad till honom för att prata. Hans profession var att hålla samtal. Jag behövde få prata om det traumatiska som hänt mig. Jag va...

  foto; L.Melin   Köpa tid   känslan av att livet bara går, rullar på eller gått i stå. En känsla av att det endast består av att äta, sova jobba...äta, sova jobba. Och däremellan en trötthet och likgiltighet som förlamar och resulterar i ...

    Nu blommar blommorna dom vita blommorna Nu fryser frosten fast på fönsterrutans glas En sliten ängel går längs gatorna i januaridagen är hon tunn som gas   Hon drar sin kvast ner längs rännstenen Barnen har flyttat ut se dä...

  Foto; L. Melin   Jag räknar inte dagarna som går utan istället dagarna jag får. Jag räknar inte min ålder i år utan påbörjar varje ny dag där den förra tog till ända. Så fortsätter jag leva mitt liv, här och nu. Ett liv i all sin enkelhet. ...