Hur ska vi förhålla oss till det lilla barnet inom oss, när ska vi låta det komma fram och när ska det hållas tillbaks - ja, det är en svår balans. 

Det krävs mycket insikt för att ha koll på när vi ska låta det lilla barnet inom oss träda fram i vuxen ålder. Jag har i mitt vuxna liv haft en tendens till att bli sur när det inte riktigt går min väg. När det inte riktigt blir som jag tänkt och vill, har jag blivit tyst...länge....och jag vet att jag till och med har stampat ner ena foten för att förtydliga att "jag vill....". Det var längesen nu jag gjorde så....men jag vet att jag har gjort det. Det var något jag gjorde som barn....och jag har sett andra barn göra som jag när de vill förtydliga. Det är väl helt enkelt en naturlig grej att göra som barn....när man känner sig maktlös.

Men, som vuxen - nej - det känns inte okey! 

Vi ska beakta det lilla barnet inom oss, vi ska vårda det och ta hand om det. Min övertygelse är att vi blev till de vuxna människor som det lilla barnet tilläts vara. Och om jag idag som vuxen ska kunna växa som människa måste jag kunna möta det lilla barnet inom mig och ha förståelse för varför jag blev den jag blev. Påverkan av arv och miljö präglar oss....och på ett tidigt stadium lär vi oss att förhålla oss till det. Som barn vill vi ha kärlek och vi vill bli sedda. Och vi lär oss hur vi på bästa sätt ska få det - i konkurrens av andra. Vi finner snabbt vår plats och roll i en syskonskara ....den hjälpsamma, den omhändertagande... 

Den hjälpsamma, den omhändertagande - rollerna var mina redan som barn. Ett beteende som jag ärvde av min mamma....som tog hand om andra....men glömde bort att vårda sig själv. Ett beteende som hon ärvde av sin mamma....som också tog hand om andra, men glömde bort sig själv. Lager på lager kan skrapas av....generation efter generation...beteenden som ärvs från förälder till barn. Både min mamma och min mormor var alldeles för unga när de dog....de fick inte uppleva att bli riktigt gamla....de kanske kom till insikt som jag har gjort, att mycket hade varit på bekostnad av dem själva. Men....kanske försent. 

Att förändra ett beetende kan vara svårt....men finns insikten i hur och varför jag som barn gick in i en roll måste förutsättningarna att kunna förändras som vuxen vara goda. 

//Lena