Att vara nåbar är i princip något vi kräver av varje människa idag - motsatsen känns inte okey. 

Och att vara ständigt nåbar är oerhört tröttande, att höra våra egna och andras telefoner och datorer i tid och otid påminna oss om att vi är eftersökta. Dessa ständiga ljudpåminnelser...från samtal, sms, mejl. Bipp, bipp, bipp.... Vårt krav på nåbarhet har ökat med åren och har följt med det ökade tempot och framförallt teknikens utveckling. Det är svårt att stänga av idag, att lägga ner, att trycka på off-knappen och ta en teknikledig dag. Vi har blivit beroende av att vara nåbara, vi kräver det av oss själva och vi kräver det av våra medmänniskor. 

När jag var barn, tonåring och ung vuxen kunde inte mina föräldrar nå mig överallt, hela tiden. De fick ha tillit till att allt var okey med mig när jag prövade mina vingar i olika sammanhang. Allt från att jag vidgade mina vyer från egna gatan till nästa kvarter, till att göra min första egna tur in till stan, till att göra min första egna trip till Stockholm (för att inhandla Gul och Blå jeans) till min första egna tältsemester, till min första egna utlandsresa.

Själv har jag två vuxna barn, som fick sina första mobiltelefoner när de var femton år...och jag har svårt att minnas hur det var innan de fick dem....men jag måste också ha haft tillit. Idag däremot är det så lätt att säga till dem....skicka ett sms när du kommit fram, så fort de ska iväg någonstans - fast de är vuxna. Det känns bra att ha kontroll.......för det är väl egentligen det som det handlar om, att ha kontroll.

Att vi har ett så stort krav på nåbarhet, snabba kontakter och gensvar - kommer det att påverka oss i förlängningen? Vad gör det med egenskaperna tålamod, oro och tillit? Var mina föräldrar mer eller mindre orolig för mig än vad jag har varit för mina barn? När jag var ute på äventyr och de inte hörde av mig på flera, flera dagar...hur oroliga var de då, jämfört med hur orolig jag kan ha varit om mina barn inte har svarat på mitt sms inom ett antal timmar? Svåra frågor...och säkert inte mätbara.

Att den tekniska utvecklingen går framåt är ju självklart och vi lever i en tid då allt går rasande fort - det som kom ut på marknaden igår är i princip gammalt imorgon. Det gäller att hinna med att ta till sig allt, jorden snurrar fort nu. Men, mitt i allt har vi ett eget val - fastän vi inte tror det. Det är jag som väljer om jag för en dag trycker på off-knappen - om jag väljer att vara onåbar. Det känns ovant, nästan läskigt att ens tänka tanken....men det är säkert hälsosamt. Jag ska prova en dag........

//Lena

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Foto; L Melin    Inte på bekostnad av mig   orden kom från min egen mun, utan att tänka hade jag formulerat denna mening och den kom direkt från mitt hjärta. Meningen hängde kvar i rummet, som en iskristall, skarp och glasklar. Tystnad...

    Skrivandets helande kraft   för många, många år sen satt jag på en stol mittemot en man. Jag hade blivit skickad till honom för att prata. Hans profession var att hålla samtal. Jag behövde få prata om det traumatiska som hänt mig. Jag va...

  foto; L.Melin   Köpa tid   känslan av att livet bara går, rullar på eller gått i stå. En känsla av att det endast består av att äta, sova jobba...äta, sova jobba. Och däremellan en trötthet och likgiltighet som förlamar och resulterar i ...

    Nu blommar blommorna dom vita blommorna Nu fryser frosten fast på fönsterrutans glas En sliten ängel går längs gatorna i januaridagen är hon tunn som gas   Hon drar sin kvast ner längs rännstenen Barnen har flyttat ut se dä...

  Foto; L. Melin   Jag räknar inte dagarna som går utan istället dagarna jag får. Jag räknar inte min ålder i år utan påbörjar varje ny dag där den förra tog till ända. Så fortsätter jag leva mitt liv, här och nu. Ett liv i all sin enkelhet. ...