Bland alla vackra visdomsord, bland alla försök att tänka positiva tankar poppar ibland det mörkaste svarta upp. Och jag vill skrika, jag vill sparka och bete mig som ett barn.

Jag andas, andas och tar nya tag. Tränger undan känslan som pockar på och bestämmer mig för att vara vuxen. Jag lägger det på lager och jag vet att det inte är ett bra sätt att hantera negativa känslor. De måste ut! Omedelbart - annars kommer de att komma ut en annan dag, i ett annat sammanhang - jag kommer att överreagera på någon liten bagatell. Och min omgivning kommer att se ut som fågelholkar, inte förstå vad som pågår. Jag vet, jag vet.

Men, det är inte lätt att göra rätt fastän man vet och är vuxen.

Jag kan lätt förstå de som blir frustrerade, de som inte ser sin framtid, de som har fastnat och som tappat hoppet. Jag har full förståelse för dem. Jag kan också känna så vissa dagar, fastän jag tror på att jag har en framtid. Jag känner förståelse för de ungdomar som protesterar, som tappar greppet och som driver på varandra.....för att de tappat hoppet.

Varje morgon på vår morgonpromenad passerar Angelica och jag ett uppropstecken som vi brukar le åt....det har funnits där i många år nu vid gångvägen. Visst, kan man tycka att det är synd att någon sprayat färg och förstört ett elskåp på detta sätt. Men, för oss känns det bra och vissa dagar är budskapet vårt....Jävla Helvete Skit! Det skulle ha kunnat vara vi som sprayat...men vi är vuxna. Vuxna gör inte sånt och det vet vi.

Något vi brukar göra däremot, är att vi skriker i skogen tillsammans med våra hundar, när de skäller. Vi skriker rätt ut! Ahhhhhhh! Ibland sjunger vi allt vad vi förmår, med vår högsta stämma, tar kraften nere från magstödet som vi har lärt oss av Caroline af Ugglas. Inte någon vacker ballad...utan en låt som man kan skriksjunga. Vi skrämmer bort allt vilt i skogen....de undrar nog vad som händer, men vi tror att de har blivit vana vid det här laget. Vi tillhör skogen.

Bland alla vackra visdomsord, smyger sig ibland det vanliga, enkla, raka budskapen in. De som är så skönt att skrika eller uttala med eftertryck....Jävla, Helvete, Skit. Och det känns så skönt efteråt att få ge utlopp för hur det känns inuti.

Det finns många sätt att göra sig av med negativa känslor...att gå ut i skogen och skrika för full hals är ett, gå en långpromenad i snabb takt, jogga, träna på gym, skaffa en boxningsboll och handskar.....ja, listan kan göras lång.

Att göra något fysiskt gör att de destruktiva tankarna rinner av. Jag har funnit skogen, raska steg över stock och sten och vissa dagar ge full hals när behovet känns stort.

Det hjälper!

/Lena