Kära Arbetsförmedlingen, att vi har fått en kommentar från Er på vår blogg är den hittills mest positiva upplevelsen vi haft med Er under vår arbetslöshet. Vi förstår av Er kommentar att Ni prenumererar på inlägg som handlar om Arbetsförmedlingen/och eller er verksamhet. Därför har vi nu stora förhoppningar om att ni även läser detta inlägg från oss.

Vi - två kvinnor mitt i livet med det gemensamma att vi är arbetssökande - startade bloggen för att vi tänkte att skrivandet skulle vara en kreativ och lämplig sysselsättning mellan vårt jobbsökande. Samtidigt som vi ville följa med i debatten kring arbetslösheten i Sverige ville vi få en stunds möjlighet att skingra våra tankar och ge uttryck för våra känslor. Vi enades om att bloggen skulle heta "Arbetslös - men inte värdelös" - men tyvärr gick det inte att registrera det namnet, därför fick bloggen istället namnet "Mittiliv1".

Vi har båda en varsin hund som kräver promenader vilket har resulterat i oändligt många mil under vår tid som arbetslösa och vi har haft lika många samtal om hur livet förändras när vi hamnar i arbetslöshet.

Detta inlägg är en liten redogörelse från vår sida samt ett bemötande av Er kommentar;

Enligt AF: Som arbetslös ska alla känna såväl stöd som förtroende i sina kontakter med AF och ingenstans ska känslan av otillräcklighet behöva infinna sig.

Enligt oss: Känslan av otillräcklighet infinner sig snabbt, som också har sitt ursprung i av vilken anledning personen har hamnat i arbetslöshet. Den första kontakten med AF är därför väldigt viktig.

Jag - Le en +55 med hyfsad självkänsla, befann mig plötsligt för första gången i mitt liv som arbetslös och blev mycket konfunderad av den första kontakten med AF. Att jag fick sitta i ett öppet landskap och med stor möda försöka återge anledningen till min arbetslöshet, med tårarna brännandes bakom ögonlocken och en röst som stockade sig. Arbetsförmedlaren var ödmjukt trevlig och tyckte att det var en tråkig historia jag hade varit med om...han gav mig en klapp på axeln, klickade i en platsanvisning (ett alldeles för kvalificerat arbete...som jag informerade honom om) och sa att jag skulle komma att få ett arbete jättesnabbt - jag hade 37 års arbetslivserfarenhet.

Jag - An fick i samband med inskrivningen träffa en handläggare i ett enskilt rum. Vid detta första möte konstaterades att jag behövde vägledning, jag blev tilldelad en handläggare och fick en handlingsplan.

Vårt förslag: All inskrivning av arbetslösa borde ske i enskilda rum. Det finns så många anledningar till varför människor ställs utan sysselsättning och att då behöva sitta i ett öppet landskap och återge sin berättelse känns varken förtroendeingivande eller seriöst. Låt också den arbetssökande få landa i sin nya verklighet innan kravfyllda platsanvisningar delas ut, de borde inte ges vid inskrivningstillfället.

Enligt AF: AF vill vara ett schysst bollplank på vägen mot nästa jobb eller studier. Vill finnas till för den arbetssökande och inte tvärtom.

Enligt oss: Vi har aldrig upplevt våra handläggare som "bollplank". Den ena handläggaren har inte velat ha någon som helst kontakt med sin klient. Efter sex månaders arbetslöshet har ännu inte någon personlig träff infunnit sig, endast en mejlkorrespondens i början av arbetslösheten.

Känslan jag - An, har en känsla av att min handläggare inte vill ha med mig att göra. Detta har jag påtalat både för kundtjänst vid mina månatliga rapporteringar och för det lokala AF-kontoret. Ännu har ingen kontakt från min handläggare tagits, trots att jag har försökt ett antal gånger. Vägledningen jag behövde fick jag till slut i form av en jobbcoach, vilket jag dock fick tjata mig till. Så känslan av ett tvärtom förfarande är stor.

Även jag - Le, har en konstig känsla av att jag har fått ta kommandot på de två möten jag haft med min handläggare. Jag har båda gångerna gått därifrån med en känsla av att ha blivit bemött med ointresse och icke engagemang.

Vårt förslag: För att kunna vara ett schysst bollplank måste man vara intresserad av människor. Ett absolut krav måste vara att den tilldelade handläggaren ska ha personliga möten med sina klienter, det måste ingå i den gemensamma handlingsplanen. Känslan av att inte vara viktig och bli dåligt bemött späder på den redan dalande självkänslan för den arbetssökande. Tonen och språket i den muntliga och skriftliga korrespondensen borde också ses över och mjukas upp. Det skulle göra att de arbetssökande upplever att AF är till för deras skull.

Enligt AF: Alla arbetssökande bär med sig olika ryggsäckar av erfarenhet och har därmed olika förutsättningar när arbetslösheten är ett faktum, det blir därför svårt att peka ut vilken som kan generellt vara den snabbaste vägen ut till arbete igen.

Enligt oss: Helt rätt, vi håller med helt och fullt.

Vårt förslag: Med hänsyn till ovanstående är det därför av största vikt att de arbetssökande får ett personligt bemötande som är seriöst. Vikten av att de arbetssökande blir sedda, hörda och bemötta med respekt är ett måste. AF borde sätta upp individuella åtgärdsprogram för varje person utifrån deras egen förutsättning. AF borde också arbeta mer med att skapa arbetstillfällen, t ex knyta nära kontakter med företag och potentiella arbetsgivare för att matcha deras behov med de arbetssökande.

Enligt AF: Ingen ska behöva känna sig otillräcklig i sitt arbetssökande även om kraven från a-kassa eller annan försörjning kräver en hel del av den det berör. Det är AF som tillsammans med dig istället ska se till att du känner dig hoppfull och att det du gör ska vara tillräckligt för att kunna lösa din situation.

Enligt oss: Som sagt, känslan av otillräcklighet är stor under en arbetslöshet och många krav finns på den arbetssökande. Kraven kan ibland bli så stora att hälsan blir påverkad, psykisk ohälsa i samband med arbetslöshet är ett faktum.

Vårt förslag: De första veckorna som arbetssökande kan upplevas som hoppfull, innan kvarnens hjul börjar mala och innan jobbansökningar börjar returneras från icke intresserade arbetsgivare. AF borde göra snabbare insatser för de arbetssökande under första året. Känslan vi har är att AF låter det första året passera utan några större insatser, det borde vara tvärtom. Stora insatser direkt medan den arbetssökande är hoppfull, har hög självkänsla och stor energi till att lösa sin situation - det borde ge större effekt. AF borde också samarbeta med andra aktörer för att stävja ohälsa i samband med arbetslöshet.

Enligt AF: AF hoppas att jobbcoachningen blir till vad som önskas och att stöd finnes för det fortsatta arbetssökandet.

Enligt oss: Erfarenheten av jobbcoachning är kluven. AF har varit i blåsväder för att ha upphandlat tjänster av icke seriösa företag.

Jag - Le, hade en trevlig jobbcoach, men att ha trevligt är nog inte syftet med jobbcoachning. Jag tyckte att coachningen hade en mer  teraupetiskt syfte för mig. Att jag skulle lära mig skriva ett CV och personligt brev kändes lite udda - eftersom jag arbetat med administration, personalfrågor m.m så länge.

Jag - An har stor nytta av min jobbcoach då jag är i behov av vägledning och stöd vad gäller CV, personligt brev samt hur jag bäst säljer in mig på arbetsmarknaden. Dessutom är jag i stort behov av ett bollplank och en länk ut i arbetslivet vilket arbetsförmedlingen i nuläget i mitt fall inte är.

Vårt förslag: Dra ner på upphandlingen av jobbcoachning - det måste vara en otroligt stor utgift för AF. Satsa mer på coachning i AFs egna regi. Låt olika behov av coachning styra behovet - de unga behöver absolut lära sig att sätta upp sitt CV och personliga brev - men nödvändigtvis gäller inte det alla arbetssökande. Att AF lagt 4,8 miljarder sen 2008 på jobbcoachning är skrämmande (se vårt blogginlägg Arbetslösa en miljonindustri). Detta kan inte fortgå - våra skattepengar måste användas på ett bättre sätt.

En sista kommentar till att fd gd Angeles Bermudez Svankvist fått lämna sitt uppdrag. Det var inte en dag för tidigt....och självklart är det inte AF som myndighet som har ansvaret över hur deras högste chef agerar och sköter sitt arbete. Vårt hopp står nu till att den nye generaldirektören tänker nytt, vill och vågar förändra den myndighet som varit så misstrodd som AF nu varit en längre tid. Vårt tips till Er är att använda de arbetssökande i förändringsarbetet - de har stor kunskap i hur livet som arbetslös är och kan säkert bidra med mycket.

Vi står till förfogande - vi är arbetslösa men inte värdelösa -

Lena - arbetssökande sen 2012-06-09

Tidigare verksamhetsansvarig på Team Lars Massage

Uppsagd pga arbetsbrist 2011-12-09

Arbetat i 37 år  inom ekonomi, administration o ledning

Arbetslös i 15 månader.

Angelica - arbetssökande sedan 2013-03-06

Tidigare sjuksköterska inom landsting, kommun och bemanningsföretag

Arbetslös på egen begäran  

Arbetat inom diverse servicebranscher från 18 till 44 års ålder

Arbetslös i 6 månader