De senaste veckorna har känts som en evig nedåtspiral. Men, nu är botten nådd så nu kan det bara bli bättre - det bestämde jag mig för idag på eftermiddagen, när jag stod framför spisen och lagade till kvällens middag. Och beslutet kunde jag ta efter att ha fått ny energi genom ett plötsligt sting av ilska. Den gamla känslan var det längesen jag kände av - välkommen tillbaks! Och den är inte bara av ondo, den rensar upp gammal slagg och spolar bort alla destruktiva känslor.....jag lät den bara hållas - men i schack, så att inget gick överstyr eller brändes vid.

Och ilskan kom till mig efter att jag pratat med en kär gammal kollega. Dessa fantastiska kloka vänner som säger så bra saker och som får en att tänka klart efter att man snurrat in sig alldeles för mycket i de egna tankegångarna där man slår på sig själv.

De finns där runtomkring mig, osynliga för ögat men ändå alltid där. Många gånger har jag förundrats över att de alltid dyker upp, hör av sig när man behöver dem som bäst. När tillvaron känns upp och ner, när livet är omkullkastat och allt är ett kaos. Då kommer vänsvärmen farandes, telefonen ringer, sms-funktionen plingar och mejlboxen fylls på. Och de undrar hur jag mår och de vill träffas över en lunch eller på annat sätt.

Gamla vänner och nya vänner, vi har valt varandra. Och vi har gått igenom så mycket gemensamt, vi har delat upplevelser - roliga och mindre roliga - och vi har skrattat och vi har gråtit. Jag vet att vissa av er läser Angelicas och min blogg och jag vill att ni ska veta att jag är glad över att få tillhöra er vänkrets.

Och till min nyfunna vän, Angelica, som idag har gjort sin första dag på utbildningen till Avspännings- och stressterapeut - vill jag bara säga "Du kommer att klara det här, det är rätt väg du är inne på...det måste bara verka inåt först".

Kram till er alla

/Lena