Hur ska vi förhålla oss till det lilla barnet inom oss, när ska vi låta det komma fram och när ska det hållas tillbaks - ja, det är en svår balans. 

Det krävs mycket insikt för att ha koll på när vi ska låta det lilla barnet inom oss träda fram i vuxen ålder. Jag har i mitt vuxna liv haft en tendens till att bli sur när det inte riktigt går min väg. När det inte riktigt blir som jag tänkt och vill, har jag blivit tyst...länge....och jag vet att jag till och med har stampat ner ena foten för att förtydliga att "jag vill....". Det var längesen nu jag gjorde så....men jag vet att jag har gjort det. Det var något jag gjorde som barn....och jag har sett andra barn göra som jag när de vill förtydliga. Det är väl helt enkelt en naturlig grej att göra som barn....när man känner sig maktlös.

Men, som vuxen - nej - det känns inte okey! 

Vi ska beakta det lilla barnet inom oss, vi ska vårda det och ta hand om det. Min övertygelse är att vi blev till de vuxna människor som det lilla barnet tilläts vara. Och om jag idag som vuxen ska kunna växa som människa måste jag kunna möta det lilla barnet inom mig och ha förståelse för varför jag blev den jag blev. Påverkan av arv och miljö präglar oss....och på ett tidigt stadium lär vi oss att förhålla oss till det. Som barn vill vi ha kärlek och vi vill bli sedda. Och vi lär oss hur vi på bästa sätt ska få det - i konkurrens av andra. Vi finner snabbt vår plats och roll i en syskonskara ....den hjälpsamma, den omhändertagande... 

Den hjälpsamma, den omhändertagande - rollerna var mina redan som barn. Ett beteende som jag ärvde av min mamma....som tog hand om andra....men glömde bort att vårda sig själv. Ett beteende som hon ärvde av sin mamma....som också tog hand om andra, men glömde bort sig själv. Lager på lager kan skrapas av....generation efter generation...beteenden som ärvs från förälder till barn. Både min mamma och min mormor var alldeles för unga när de dog....de fick inte uppleva att bli riktigt gamla....de kanske kom till insikt som jag har gjort, att mycket hade varit på bekostnad av dem själva. Men....kanske försent. 

Att förändra ett beetende kan vara svårt....men finns insikten i hur och varför jag som barn gick in i en roll måste förutsättningarna att kunna förändras som vuxen vara goda. 

//Lena

 

Lifeofjohanna

14 september 2013 13:30

Tänkvärt inlägg och bra skrivet, jag tror det är bra och ha en balans mellan vuxenlivet och det lilla jaget. Det är en svår balansgång ibland. Och det är lätt och glömma bort de två ofta går hand i hand.

http://enplatsisolen.bloggplatsen.se

LeAn

14 september 2013 16:39

Ja, det är lätt att glömma bort att vi alltid bär med oss det lilla barnet inom oss. Att gå hand i hand är ett bra tips - att tillåta både vårt vuxen- och barnjag få ta plats. Och låta dem bejaka och lära sig av varandra.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Foto; L Melin    Inte på bekostnad av mig   orden kom från min egen mun, utan att tänka hade jag formulerat denna mening och den kom direkt från mitt hjärta. Meningen hängde kvar i rummet, som en iskristall, skarp och glasklar. Tystnad...

    Skrivandets helande kraft   för många, många år sen satt jag på en stol mittemot en man. Jag hade blivit skickad till honom för att prata. Hans profession var att hålla samtal. Jag behövde få prata om det traumatiska som hänt mig. Jag va...

  foto; L.Melin   Köpa tid   känslan av att livet bara går, rullar på eller gått i stå. En känsla av att det endast består av att äta, sova jobba...äta, sova jobba. Och däremellan en trötthet och likgiltighet som förlamar och resulterar i ...

    Nu blommar blommorna dom vita blommorna Nu fryser frosten fast på fönsterrutans glas En sliten ängel går längs gatorna i januaridagen är hon tunn som gas   Hon drar sin kvast ner längs rännstenen Barnen har flyttat ut se dä...

  Foto; L. Melin   Jag räknar inte dagarna som går utan istället dagarna jag får. Jag räknar inte min ålder i år utan påbörjar varje ny dag där den förra tog till ända. Så fortsätter jag leva mitt liv, här och nu. Ett liv i all sin enkelhet. ...