Hundpromenader i ur och skur.....ja, så är det att ha hund. Vissa dagar tar det verkligen emot att gå ut på promenad...men konstigt nog så brukar det snabbt gå över när man väl har kommit ut och hunnit några meter. Många frågar mig hur långt jag går om dagarna, grannarna säger ofta att de alltid ser mig ute på promenad...men så är det ju inte riktigt. Men, nog har det blivit några mil på de här snart fyra åren som Leo har funnits hos oss. När jag gjorde en koll i höstas under en vecka, hur många steg jag gick per dag låg det på mellan 15.000-16.000 steg per dag. Det innebär att jag går ca en mil om dagen. Leo har blivit min motion, han håller mig i form. Vissa promenader gillar han däremot inte, de som är mer av motionskaraktär för mig...då sätter jag på mig midjebältet och kopplar Leo framför och vi går - rakt fram.Hela vägen, inga krökar, inga överraskningar - utan bara rakt, rakt fram. Hur kul är det för en hund? Inte kul alls, tydlingen för Leo tycker det är trist. Men till slut så brukar vi tillsammans komma in i ett meditativt tillstånd, när vi bara går och går, i samma tempo, i samma andning och när vi kommit fram till målet brukar jag undra hur det har gått till. Vi har varit som bortkopplade eller kanske avkopplade är ett bättre ord. Dessa promenader går vi inte varje dag, då skulle Leo skaffa sig en annan matte säkert. De flesta promenader har mer karaktär av att vara skojsprommisar för Leos skull, då blir det skogen och oftast i sällskap med kompisen Ludde. De springer i skogen och leker kurragömma, far mellan träden så man undrar hur de hinner med att väja, skäller och gläfser, rasar och rusar. Vi brukar säga, Angelica och jag att vi har två lyckliga hundar - för de skrattar ofta. Och för dem är det höjden av lycka att deras mattar är arbetslösa och kan tillbringa så mycket tid med dem. Det är 100 %, verkligen. Och det är höjden av lycka att vi har våra hundar, som ger oss så mycket de dagar när det inte känns på topp.

Då är bästa medicinen att dra på sig kläderna och ge sig ut i skogen - i ur och skur. Och jag lovar det känns alltid bättre än det gjorde innan.

//Lena