Första gången jag hörde talas om bemanningsföretag var i slutet av 80-talet och jag kommer ihåg att jag tänkte "vilken konstig affärsidé...företagen har ju redan den personal de behöver...anställd". Vilken dålig spådam och sierska jag är! I början av 90-talet tog företaget jag var anställd på för första gången in en inhyrd konsult pga att vi var överbelastade på avdelningen...och på den vägen fortgick det. Vi vande oss vid att ha en konsult inhyrd lite då och då vid arbetstoppar. Idag vet jag inte hur många bemanningsföretag och hur stor andel människor det är som har sin anställning hos Manpower, Proffice, Poolia m.fl, m.fl Och jag är inte insatt i deras anställningsvillkor, vet bara att när dessa företag poppade upp hade deras personal inte alls samma trygghet i sin anställning som LAS säger.

Idag har jag som arbetslös naturligtvis registrerat mig i samtliga register hos samtliga bemanningsföretag, det har blivit helt naturligt och självklart att göra så. Med hopp om att få en anställning som ska ge mig ett uppdrag vid något företag som behöver just min kompetens. Utvecklingen har också blivit så att det i flera branscher ger mer i lön att vara anställd i ett bemanningsföretag än att vara anställd i det företag som hyr in arbetskraften - då väljer ju många det eftersom, helt krasst, ekonomin ofta styr våra val. 

I dagens DN läser jag att Stockholms Landsting har ökat sina kostnader med hela 33 % för inhyrda sjuksköterskor mellan 2011 och 2012. Och att räkningen för 2012 hamnade på 100 miljoner! Vilken svindlande siffra - och det är endast för en yrkeskategori - och ett landsting - fast kanske den största, vanligaste och lönsammaste kategorin för bemanningsföretagen. Och när jag läser artikeln känner jag igen de tankar och argument som jag hade som arbetsplatsombud i början av 90-talet....när HR-chefen för Karolinska US säger ....."Vi skulle mycket hellre anställa personal. De som kommer från bemanningsföretagen gör ett gott jobb men det är tryggare och bättre att ha fast anställd personal. Och de kan delta i utveckling på ett bättre sätt"... Precis så var diskussionen när bemanningsföretagen poppade upp....de som hyrdes in kunde inte jämföras med egen personal för de hade inte samma tillhörighet, lojalitet och ansvar för verksamheten som den egna anställda personalen, krav omöjliga att ställa på en inhyrd personal. Däremot självklart utför de inhyrda själva arbetsuppgifterna lika bra som den egna personalen - det blir lite teflonkänsla över det hela. 

Hur kan det då komma sig, att det har skett en så markant ökning av bemanningsföretag och att kostnaderna för dessa har ökat i så stora omfång ute hos företag, landsting och kommuner?  Landstingen och kommunerna betalar hutlösa belopp för inhyrd personal och har därmed inte råd att möta de lönekrav som facket och personalen ställer. Att Landstingen ska gå med på kravet på 25.000/månad för nyutexaminerade sjuksköterskor är inte aktuellt, trots att det är ännu dyrare att hyra in personal från bemanningsföretag. "Vi har inte de pengarna säger HR-chefen på Karolinska och det är inte rimligt heller att betala en lön till oerfarna som kanske överstiger lönen för någon som har lång erfarenhet"... Idag erbjuds nyutexaminerade sjuksköterskor ca 21.500/månad i ingångslön på Karolinska US - självklart att de då väljer att gå till ett bemanningsföretag och få mer i plånboken. Dessutom finns det anställda som slutar sin anställning och gör detsamma.

Jag tror att vi har målat in oss i ett hörn som det i princip är omöjligt att ta sig ifrån. Eller kan någon komma på en bra idé hur det ska gå till? Hur ska det vara möjligt för företag, landsting och kommuner att betala sina egna anställda en skälig lön när pengar äts upp av höga kostnader för inhyrd personal? Vad gör det med lönevillkoren i de utsatta branscherna och att bemanning sprids från bransch till bransch? Och hur kan det vara möjligt att lagen säger att företag får säga upp ordinarie befintlig personal för att istället ta in konsulter - det som jag själv drabbades av för drygt ett år sedan? Jaa, vilken dålig spådam jag var där på 1980-talet - men, samtidigt hur skulle jag kunna ana att något som lät så dumt.... skulle bli en normalitet på 2010-talet?

//Lena