Idag är en sån där underbar morgon när man tar den första rastningen av hundarna. Solen värmer, skaren ligger hård och hundarna och mattarna njuter av utevistelsen. De medtagna bollarna ersätts av att istället jaga katter som också njuter av att vara ute i solen. Är man en liten råttjagare, terrier, som Ludde är det svårt att motstå en stunds jakt, som kan vara fantastiskt spännande. Katterna har ökat i antal de senaste dagarna....de går säkert efter sin inre kompass och känner att våren är en månad sen...så de tror att det är mars nu!

Idag såg jag årets första v-streck av tranor också, då måste jag stanna och följa dem med blicken, bara stå alldeles stilla och njuta. Flyttfåglar har alltid faschinerat mig och speciellt de som flyger i v-formation. Det är så fantastiskt vackert att se när svanar, tranor, gäss flyger i sina formationer och höra deras uppmuntrande lockläten till varandra...kämpa på, kämpa på, hej o hå, hej o hå.. Jag har läst någonstans, tror att det handlade om gäss, att om en gås blir sjuk, stannar en annan gås tillsammans med den och övriga flyger vidare för att hela gruppen inte ska tappa tid och eventuellt gå under. Om den sjuka gåsen tillfrisknar har de större chans att överleva om de är två....och om den inte tillfrisknar så är det ju helt krasst så att den som stannat inte har så stora chanser att klara sig heller...men den gör iallafall ett försök att själv ta sig mot målet. Detta handlar om samarbete i grupp,,helt naturligt inbyggt hos dessa varelser,, målet måste nås till varje pris, det handlar om överlevnad. Det finns kurser i detta, där man omvandlat metoden till att gälla människor - om att samarbeta till varje pris och att det gagnar för att nå målen. Det som också slog mig idag är....vilket håll flyger tranorna åt....för mig som inte har så jättebra koll på väderstrecken var det helt uppenbart att de flög åt fel håll. Var kom de ifrån och vart var de på väg till? Jag är alldeles säker på att de har full koll på att de flyger åt rätt håll, för de har verkligen en inbyggd kompass - de bara gör.

Jag har hittat min inre kompass och jag börjar få min framtid utstakad...sakta men säkert börjar jag kunna följa den röda tråden...jag kan nu se att den har funnits där under hela mitt liv. Den tråd som sakta, sakta har vävts samman och som jag inte förrän nu när jag har tillåtit mig att stanna upp har möjlighet att se och känna. Alla de sammanhang jag har befunnit mig i, alla de människor jag har mött, alla de erfarenheter jag har samlat på mig - allt har en del i min framtid.

Tranorna ser jag som ett tecken och de ropar till mig..dags att göra - du är nära målet nu.

//Lena