"...ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan, och förstånd att inse skillnaden."

- Reinhold Niebuhr

Foto; L. Melin

Vänner, vad vore världen utan vänner? Vänner som finns, som helt självklart står pall när man behöver dem som allra bäst. De lyssnar i evigheters evighet, de kommer med sina kloka ord och de bara finns.

Så tacksam jag är att de finns runtomkring mig.........att de håller i, håller om och håller....håller för att än en gång höra samma, samma.....i evigheters evighet. Om och om igen. Och det är väl så.....när vi tappar greppet tar vännerna vid...de släpper inte taget, de är livbojen som håller en uppe över ytan. Jag guppar runt....ibland sjunker jag lite...men så poppar jag upp igen....det känns lite bättre för en stund. Ett pling i telefonen....en hälsning...en påminnelse om att det finns någon som bryr sig om hur jag mår. Och det känns bra.

När verkligheten känns overklig, som den nu gjort en tid.....då behövs det andrum att bara få finnas, för att få skingra korta stunder i en annan verklighet - där det händer något annat. Där jag får vila från de tankar som dyker upp från ingenstans.

Tack A.....för alla promenader, för att du orkat lyssna och för att du finns varje dag på riktigt i min närhet....och tack B....för alla långa, långa telefonsamtal, för alla sms....för alla dina kloka ord...jag vet att du vet och jag vet att du också varit här....tack. He......för att du bryr dig om mig så innerligt med hela ditt hjärta....du värmer mig med din omtanke och Ha för att du peppar mig, du vet att jag är stark och du vet vilka knappar du ska trycka på...tack. Och tack C...... för att du orkat lyssna så länge idag och för att du så självklart öppnar dörren till ditt hem....och käre, käre E.....som knackar på min dörr ikväll och överraskar mig med nyplockad svamp....så ljuvligt gulligt att ge bort den som säkert tagit dig en evighet att hitta...tack.

Och mina kära söner....så kloka, så kärleksfulla....jag är den stoltaste mamman i världen och ni är de finaste......

/Lena

Foto; L. Melin

När livet stannar upp, när det overkliga sker, när ens tillvaro förändras från en dag till annan. Jag har varit i känslan förut, jag känner igen den som en kär gammal vän. När verkligheten är mer surrealistisk än den värsta dröm, man vill byta kanal, stänga av, fly....

Men, det finns ingenstans att ta vägen, det är bara att inse att detta händer, det är min nya verklighet, jag måste ta mig igenom, jag måste andas djupa andetag för att inte förlora mig själv. Chocken över att plötsligt befinna mig i en ny tillvaro har lagt sig, människan är förunderligt stark....jag känner igen känslan....jag reser mig sakta men säkert igen. Jag kommer att klara detta också....jag måste - det finns andra som behöver mig.

Mitt dryga år i arbetslöshet har varit en förberedande tid, jag har tillbringat mycket tid med mig själv, jag lagt kloss efter kloss och byggt min egen borg. Jag står stadigt nu, jag kommer inte att falla igen, jag har fallit nog i mitt liv. Det räcker så. Jag är stark, jag är tuff och jag ska visa att jag är tillräcklig.

Jag är som mest sårbar nu, jag har inget att falla tillbaks på, jag har inget arbete att gå till för att skingra mina tankar, jag har inget arbete där jag tjänar några pengar, jag kan inte sätta min signatur på bankens dokument......jag kan bara andas djupa andetag och ha tillit. Tillit till mig själv, jag klarar detta också, jag måste, det är bara att fortsätta......vad annars göra?

Foto; L. Melin

Jag ser ut över fälten, ser höstens alla vackra färger som skimrar, träden som skiftar i alla nyanser av grönt, gult och rött, fågelstrecken som flyger söderut och lämnar innan den riktiga kylan drar in. Kylan som snart kommer och visst jag kommer att frysa vissa dagar. Men, för var dag som går kommer värmen närmare....den nya, den oskuldsfulla och den vackra.

Jag är sårbar nu, jag har varit här förut, jag har förlorat tidigare i mitt liv..... jag har förlorat små liv, jag har förlorat kärlek, jag har förlorat hopp, jag har förlorat hälsa, jag har förlorat arbete, jag har förlorat bostad........men jag har aldrig förlorat mig själv - det tänker jag inte göra denna gång heller - för det finns andra som behöver mig. 

Foto; L. Melin

/Lena

Foto; C-M. Melin

Länge, länge har den tunna sköra tråden varit spänd och till sist har den brustit och ljudet från tonen när den gått itu ekar i mitt hem. Jag har varit i min bubbla länge nu, påverkad av många yttre och inre faktorer, där jag fört mitt eget krig och försökt att kämpa på mitt sätt. Att inte ha en uppgift att fylla, att inte vara behövd, att inte ha en plats att åka till - som de i min omgivning gör. Och känslan av att vara mindre värd, av att inte få höra till och av att inte bli sedd har varit stor under det senaste året. 

Under min arbetslöshet har jag fyllt min dag med det jag har haft förmåga till, jag har försökt att på bästa sätt ta hand om mig själv. Jag har vissa dagar befunnit mig i ett vakuum där oro för framtiden har fyllt varje cell i min kropp. Att dela med sig till andra, att försöka ta omhand är svårt när självkänslan åker jojo för var dag och sakta rinner ifrån.  

Att våga vara, vara mitt i, att stanna upp - att lyssna på tonen som vibrerar.Smärtan som ekar tomt av saknad efter ett liv som jag längtar till. Kraven är inte stora - kärleken, den viktiga, att få ge och få är en viktig ingrediens. Den enkla, den naturliga, den som bara finns - oavsett. Den tysta, den självklara, den vi alla människor behöver.

Tråden brast, jag är en del av det som hänt - en konsekvens av ett symptom. Jag finns kvar, jag är lämnad och jag fortsätter min egen väg. Mot en framtid som har inte har någon plan för. Jag vet idag, kanske imorgon.....längre än så behöver jag inte fundera, jag måste vila nu, jag är trött.

/Lena

Foto; L. Melin

Vägen hem var mycket lång och ingen har jag mött,

nu blir kvällarna kyliga och sena.

Kom trösta mig en smula, för nu är jag ganska trött

och med ens så förfärligt allena. 

Jag märkte aldrig förut att mörkret var så stort,

går och tänker på allt det där man borde.

Det finns så mycket saker jag skulle sagt och gjort

och det är så väldigt lite jag gjorde.

Skynda dig älskade, skynda att älska,

dagarna mörknar minut för minut,

tänd våra ljus , det är nära till natten

snart är den blommande sommarn slut.

Jag letar efter någonting som vi kanske glömde bort

och som du kunde hjälpa mig att finna.

En sommar går förbi den är alltid lika kort

den är drömmen om det man kunnat vinna. 

Du kommer kanske nån gång förrn skymningen blir blå,

innan ängarna är torra och tomma. 

Kanske hittar vi varann, kanske hittar vi då på 

något sätt att få allting att blomma.

Skynda dig älskade, skynda att älska,

dagarna mörknar minut fö minut,

tänd våra ljus, det är nära till natten

snart är den blommande sommarn slut. 

/Lena

(Text av Tove Jansson) 

Foto; L. Melin

Vi är märkvärdiga människor, som allt som oftast känner oss omärkvärdiga, varför är det så…

Alla känner vi oss ensamma och oförstådda ibland, känner att det inte är någon idé att förklara det ingen ändå förstår. Alla är vi unika men ändå lika. Vi vill vara dom vi är och bli accepterade för det. Bli älskade, bekräftade, förstådda. Vara unika och speciella, kanske till och med orginella. Ingen vill vara udda, stå bredvid och se på, inte får vara med, bli lämnad kvar. Vissa är starka och går sin egen väg, vissa är fega och går någon annans väg. Ingen vill bli lämnad kvar, stå och se på när alla anda går.

Vi tittar på tv och världen är kall. Vi vill inte se att alla är vi lika, att vi borde vara nöjda med det. Vit hatar svart, fattig hatar rik, människor tror på gud och startar ett krig. Är du inte mig lik ska du vara ett lik. Varför är det så att jag inte älskar dig och du inte mig? Varför hatar vi varandra, varför saknar vi förmågan att förstå. Förstå hur livet ska levas, hur vi ska ta hand om varandra och jorden. Att värdsliga saker saknar betydelse. Varför är människan aldrig nöjd?

Mycket vill ha mer och jag vill ha mest. Den med dyraste prylen är märkvärdigast och bäst. Jag vill inte längre ha prylen, nej prylen ger ingen frid. Friden bor där ingen plats för prylar finns, bor i mitt inre med det lilla barnet som jag minns. Hon som vill leka och inte bli stor, hon står och tittar förundrat på den värld där hon bor. Hon undrar varför ingen vill leka mer, alla vill bara ha mer och mer. Den lilla flickan känner sig ensam, hon undrar var dom andra barnen har gått. Hon förstår inte att de slukats upp av allt som dom fått. Flickan vill leka och känna att hon lever, hon vill skratta och hon vill le. Springa över ängen med bara ben, hoppa över stock och sten. Njuta av solen och vinden i håret. Äta bäret som växer på snåret, dricka vattnet i bäcken så kall. Ligga på gräset och titta på allt. Men flickan känner att hon måste vara stor.

Så flickan ser på tv när folk krigar och dör, kidnappar och våldtar, stjäl och förstör. Hon har svårt att känna hopp, svårt att finna ro, så svårt att känna framtidstro. Men så ser hon plötsligt en nyhet ändå som ger lite hopp, en liten gnutta tro. Vuxna och barn har börjat förstå att prylar inte ger frid, att prylarna tar plats och tid. Några vuxna och barn har äntligen fått nog, dom köper inte nytt, dom sprider ett ord. Träffa varandra, prata och lek, byt leksaker, prylar, kläder och skor, jag lovar att det är roligare än du tror. Min pryl kan bli som ny hos dig, kanske du vill byta med mig. Som ringar på vattnet sprider det sig. Inga pengar är i vägen, ingen betalar en sekin, tanken är så fin. Alla barn har samma chans att få något nytt, det går som en dans. Av en trasig leksak kan man bygga en ny. Barnen lär sig ta hand om vår jord, återanvända, förnya, bevara, det är stort. Tanken är fin och flickan får hopp, kanske kan människan hitta tillbaka till ett hållbart kretslopp. Lära sig att prylar inte är allt och att relationer uppväger prylar tusenfallt.

Ingen människa är omärkvärdig, ingen människa kan inte bidra med nått. Alla är vi märkvärdiga, vi har bara inte förstått.

/Angelica

Hälsa är ett begrepp som kan definieras på många olika sätt och hälsotrenden har varit stor ett stort antal år nu. Många är de aktörer i branschen som slåss om att tjäna stora pengar på människors vilja att ta hand om sig på bästa sätt. Definitionen av hälsa har varierat från en tid till en annan. De föreställningar om hälsa som föreligger under olika tider är beroende av och inbäddade i olika historiska och sociokulturella sammanhang. I dag kan hälsa dels betraktas som frånvaro av sjukdom och dels som ett ideal för det goda livet. Det finns alltid någon diet eller fysisk aktivitet som toppar  listan, de sköljer oftast som en våg över världen.

Viktigast är att hitta sin egen väg för att bäst ta hand om den egna hälsan, för den kan vara så olik någon annans. Att hitta något som jag själv trivs bäst med utan att känna av kravfyllda måsten och få prestationsångest. För det förbättrar absolut inte hälsan - det skapar enbart stress, som gör att jag mår sämre.

Hälsa ur ett holistiskt perspektiv innefattar

• Fysisk hälsa
• Mental hälsa
• Emotionell hälsa (möjlighet att känna och ge uttryck för olika känslor och utveckla         känslomässiga relationer med andra)
• Psykosocial hälsa (stöd från familj och vänner och möjlighet att prata med och utöva     aktiviteter med andra)
• Andlig hälsa (möjlighet att utöva principer baserade på moral, tro och religion och          känna att man har ett syfte med livet)
• Sexuell hälsa (möjlighet att få utöva sin sexualitet)
• Social hälsa (länken mellan hälsa och hur samhället är utformat avseende till exempel     bostad, föda, inkomst)
• Miljö (den yttre fysiska miljön man lever i)

Det är mycket som påverkar den egna hälsan, världen och samhället runt omkring oss, vår arbetsmiljö, vår familjesituation, vår vänkrets och naturligtvis sist men inte minst hur vi väljer att leva vårt liv till vardags. Vi kan alltid göra egna val, även om det kan kännas svårt för gemene man att påverka hur världen ser ut. Men, vi kan alla göra något även där - för att det ska kännas bättre. Att medverka i namninsamlingar, skänka en slant till en hjälporganisation, skriva insändare och göra min röst hörd via sociala medier är något som har hjälpt mig att hantera orättvisor i stort. Det lindrar min oro och stress.

Att finna vägen till sitt eget goda liv - som hälsa egentligen handlar om - är olika från person till person. Det viktiga är dock att ta hand om både kropp och själ.

Den mest kända hälsodefinitionen från WHO säger:

 § Hälsa är ett tillstånd av fullkomligt fysiskt, psykiskt och social välbefinnande, inte endast frånvaro av sjukdom §

Jag har haft förmånen att få arbeta med människor som kan mycket om hälsa. Människor som jag har lärt mig så otroligt mycket av, som har bidragit starkt till min egna personliga utveckling. En av dessa fantastiska personer har en blogg som ger jättebra tips om hur du på ett enkelt, bra och billigt sätt vårdar dig själv. Jag tycker absolut att du ska gå in och kolla på http://hemmaspa.blogg.se/

Och glöm inte att ta hand om dig för det är du värd.

Foto; L. Melin

/Lena

Jag är ensam i min ensamhet

En ensamhet som ingen vet

finns inom mig idag

Jag säger inget, tiger still

säga något är det sista jag vill

Ensam förälder, ensam i allt

ska klara allting tusenfalt

Vara mamma, pappa, syster, bror,

en vän som förstår men också stor

Ha svar på allt, lösa problem

plåstra om sår, lindra exem

Ta bort det onda, alltid vara glad

orka igenom varendaste dag

Ge mig en far, ge mig en mor,

ge mig syster, ge mig en bror

Ge mig ett hus och mat var dag

ge mig frid i hjärtat idag