En våg av förändring drogs in över mig och jag slungades ut ur kurs. Ut på okänt vatten, där jag inte kunde känna någon botten och jag hade ingen aning om hur jag skulle klara av att ta mig in mot tryggheten igen. Där jag kände igen mig, där jag hade mark under fötterna. Jag hamnade i chock, kastades fram och tillbaks i ett skummande virrvarr av känslor. Allt snurrade, surrade och brusade i mitt huvud - nästan sjuk av känslor blev jag.

Efterhand har den värsta stormen lagt sig och jag har legat och guppat, följt med dyningarna som sakta har svept med mig. Som en kork har jag legat och skvalpat....i ett tillstånd av ledsamhet.

En livboj kastades, jag greppade taget, kände beslutsamheten av att överleva....lät mig föras mot land, mot bärbar mark. Jag kände det mjuka underlaget under min kropp...jag kunde resa mig och jag stod stadigt, mina ben bar mig. Jag började gå.....

Här befinner jag mig nu....jag går i förändringens tid mot en framtid som är en annan än jag trodde. Jag släppte taget, jag lät mig föras ut på okänt vatten och det förde mig tillbaks till en annan strand.

Och i efterdyningarna av den stora vågen kommer det jag sökt under året som gått...liksom ringar på vattnet efter en kastad sten....kommer sysselsättningen till mig. Livet är förunderligt - och än en gång har jag fått uppleva känslan av hur stort det är och hur lite jag kan och vet egentligen.

/Lena