Foto: L. Melin

Jag har aldrig gjort någon pilgrimsvandring, vet inte heller om jag kommer att göra någon sådan i mitt liv....kanske, kanske inte. Det är inte något jag direkt drömmer om, men man ska aldrig säga aldrig. Det är väldigt populärt att pilgrimsvandra, många åker till Santiago de Compostela i Spanien, andra åker till närmare platser. Själv har jag funnit mitt egna Santiago de Compostela i mina hemtrakter....jag går i skogen eller på mina andra vanliga stråk - varje dag. Tillsammans med hund och ofta med sällskap.

Det är inte bara för att rasta hunden eller få egen motion som jag tycker om att gå. Redan innan jag skaffade Leo gick jag en del...och jag tycker att promenader, vandringar eller vad jag nu ska kalla det renar själen. Det händer något när man går, man går ifrån sin oro...till något annat. Och det är en vila att gå, man får in en rytm i kroppen och det är väldigt meditativt. Fötterna är som vårt sjunde sinne och det finns en symbolik i att vandra, eftersom hela livet kan ses som en vandring.

Jag tycker om att vistas i skogen, naturen har blivit väldigt viktig i mitt liv sen jag blev arbetslös. Jag har aldrig tidigare vistats så mycket i skog och mark som jag gör nu. Och det har blivit ett behov lika stort som att äta och sova. Och som jag har sagt tidigare - naturen helar och är som balsam för själen.

Bäst tycker jag om att gå sträckor där man ser hela vägen framför sig, alltså där vägen är rak....för då är det som att jag går ifrån någonting och till något annat....och den meditativa känslan blir väldigt påtaglig. Hunden Leo är fastsatt i ett midjebälte och han kommer också in i ett meditativt tillstånd efter en stund.....så vi är förenade i en symbios. Vi håller ett ganska raskt tempo, så att jag blir lite andfådd för då får man en behaglig slö-slapp-känsla när man kommit hem. 

Foto; L. Melin

Att vandra är urmänskligt, alla religioner har pilgrimsvandringar och pilgrimmens sju nyckelord är:

Långsamheten - som får oss att sakta ner i livet

Friheten - att leva utan krav med fokus på det nödvändigaste

Enkelheten - som blir självklar när man bara har det man kan bära

Bekymmerslösheten - att ta dagen som den kommer, ett steg i sänder

Tystnaden - som ger frid

Delandet - som bygger på gemenskap

Andligheten - som söks i samtal och möten på vägen

/Lena