Vi lever i en tidålder då vi har blivit så vana att stressa att vi inte ens märker att vi bär den inom oss, många av oss tror att vi är i ett normaltillstånd när vi halvspringer gatan fram och pratar snabbt i mobiltelefon. Därefter, samtidigt som vi fortsätter att skynda oss börjar vi blippa på knapparna för att vi kom på något ytterligare som inte blev sagt, efter samtalets slut. För endast ett trettiotal år sen skulle detta beteende ha orsakat mångas blickar - ja, alltså tekniken fanns ju inte riktigt i var mans hand - men själva beteendet är det jag främst syftar på.

Idag gör vi allt mycket snabbare än vad människan gjorde tidigare, vi går fortare, vi äter fortare, vi pratar fortare, vi kör bil fortare....ja, listan kan göras lång. Tempot har ökat och det fortsätter att öka. Jag har ofta tänkt tanken, vad kommer det att göra med människan på sikt - med evolutionsprocessen. Jag såg ett inslag på TV för ett antal år sen, där de visade skillnaden på hur fort människor gick över ett torg på 1960-talet och i nutid....skillnaden var enorm! Och det konstiga är att om vi skulle börja gå i samma takt som människor gjorde då, skulle vi bli - stressade! Är inte det fantastiskt? Det har alltså gått så långt att om gemene man försöker sänka tempot - blir vi stressade.

Idag går vi kurser för att lära oss hantera vår stress, vi går kurser i att lära oss andas, vi går kurser i att lära oss att vara avslappnade - allt det som vi har naturligt i oss när vi föds. För vi föds, förhoppningsvis inte i ett stressat tillstånd. Vi har mycket att lära av barnen, de små, innan vi vuxna formar dem till små stressade varelser. Scenariot av en stressad småbarnsförälder som drar sitt lilla barn i armen för att skynda på, mår jag riktigt dåligt av. En förälder som sitter med sitt barn på en hamburgerbar och äter hamburgare och påskyndar sitt lilla barn att äta snabbare, snabbare, är en bild som etsat sig fast hos mig sen många år tillbaks. Jag försökte ge blickar...men föräldern var för stressad för att se....och bilden samt orden av min egen son när han som sjuåring ger uttryck för sin undran, när han en dag är med mig på min arbetsplats och min kollega halvspringer förbi mitt bord ännu en gång...."Mamma, varför springer alla på ditt jobb"?? Det var som ett uppvaknande...en så intelligent fråga från ett litet barn...min kollega skulle endast till kopiatorn och den var inte på väg någonstans.

Så rätt, så rätt - varför springer alla vuxna? Varför barn springer vet vi ju....de har spring i benen! De måste springa bort det....

Vår naturliga förmåga att i vissa situationer få en stressreaktion har alltså blivit en naturlig del av oss, vi går runt och bär på den mitt i vardagen. Stress är egentligen en livsviktig reaktion i kroppen som sätter i gång olika stresshormoner som adrenalin, noradrenalin och kortisol för att ge oss extra kraft och energi, som exempelvis när vi upplever fara eller känner oss otillräckliga i en pressad situation!

För urtidsmänniskan var stress ett sätt att uppfatta fara och sätta kroppen och alla sinnen i alarmberedskap för att kämpa eller fly, och för att överleva! I det samhälle vi lever i idag har stressen kommit in i vardagen på ett helt annat sätt och även fått en lite annorlunda karaktär då tidsbrist och känslan av otillräcklighet har ökat. Det är när vi känner att vi tappar kontrollen, känner oss otrygga och saknar mening som risken för stress ökar. Stress uppkommer ofta som en följd av våra tankar, av dagligt grubbel. Kroppen har svårt att se skillnad på tankar och verkliga fysiska faror, därför skapas samma kroppsliga reaktioner.

Ja, vad gör stressen med oss människor på sikt? Det är frågor som måste ställas, besvaras och tas omhand. Jag har också varit drabbad och sjukskriven av utmattningssymptom, vem har inte det i dagens samhälle? Det är lätt att ta på sig för mycket arbete, vilja allas väl och att inte säga ifrån. Men, det gäller att våga säga ifrån, att stå upp för sig själv och inte göra saker på bekostnad av sig själv. Skapar och vårdar vi bara vårt eget utrymme är det mycket lättare att hålla stressen ifrån sig.

Idag som arbetslös, arbetar jag inte för mycket och blir inte alls stressad av den orsaken. Däremot är just arbetslöshet en stor orsak till stress hos människor, vi tappar kontrollen av vår framtid, vi känner oss otrygga och vi saknar mening. Det är lätt att låta tankarna ta över och börja grubbla. Då är det viktigt att försöka se om det finns någon mening med det som skett, att finna den i det utsatta läget kan vara svårt - oftast brukar den lysa klart när vi kommit in i framtiden. Jag har tilltron till att jag ska finna meningen med min situation även denna gång.

//Lena

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Foto; L Melin    Inte på bekostnad av mig   orden kom från min egen mun, utan att tänka hade jag formulerat denna mening och den kom direkt från mitt hjärta. Meningen hängde kvar i rummet, som en iskristall, skarp och glasklar. Tystnad...

    Skrivandets helande kraft   för många, många år sen satt jag på en stol mittemot en man. Jag hade blivit skickad till honom för att prata. Hans profession var att hålla samtal. Jag behövde få prata om det traumatiska som hänt mig. Jag va...

  foto; L.Melin   Köpa tid   känslan av att livet bara går, rullar på eller gått i stå. En känsla av att det endast består av att äta, sova jobba...äta, sova jobba. Och däremellan en trötthet och likgiltighet som förlamar och resulterar i ...

    Nu blommar blommorna dom vita blommorna Nu fryser frosten fast på fönsterrutans glas En sliten ängel går längs gatorna i januaridagen är hon tunn som gas   Hon drar sin kvast ner längs rännstenen Barnen har flyttat ut se dä...

  Foto; L. Melin   Jag räknar inte dagarna som går utan istället dagarna jag får. Jag räknar inte min ålder i år utan påbörjar varje ny dag där den förra tog till ända. Så fortsätter jag leva mitt liv, här och nu. Ett liv i all sin enkelhet. ...