Foto; L. Melin

Att kunna skåda in i sin egen framtid är få förunnat och tur är väl det. Om jag fått möjligheten att skåda in i min egen för endast några år sen hade jag nog säkert vänt i dörren och sprungit därifrån snabbast möjligt innan jag hade kastats in i den verklighet som jag har befunnit mig i sen dess.

Att se det som en möjlighet för att lära, en möjlighet till att bli ännu starkare, att bli klokare och visare är svårt, när man kämpar för att ta sig igenom det som smärtar. Men, jag vet att det kommer att komma en dag när jag kan tänka tillbaks på de sista två åren och inse hur mycket de har stärkt mig. Det händer alla, det har hänt mig och det kommer att hända mig - igen.

Jag har de sista åren prövats i mina svagheter...mitt trygghetsbehov, viktigheten av att ha ett arbete - jag som har arbetat sen jag var arton år, som alltid har påtalat hur viktigt det är att ha en egen försörjning och att inte vara ekonomiskt beroende av någon annan person.

Jag blev uppsagd, förlorade mitt arbete, tvingad till att bli försörjd till viss del - jag som varit van att stå stadigt med båda fötterna på jorden började känna hur marken sviktade under mig.

En annan av mina svagheter.....att skiljas, att ta avsked har också fått sig en prövning. Dels när jag var tvungen att skiljas från alla mina kära kollegor som jag arbetat med i så många år....de som jag hade tillbringat så mycket tid tillsammans med...de som liksom jag brunnit för den gemensamma uppgiften att föra ut massagen på Sveriges arbetsplatser.

Och även nu när vi ska skiljas, min man och jag....gå skilda vägar.....ännu ett avsked. Ett misslyckande, en förhoppning som går i kras, en framtid som inte kommer att bli, ett nu som stannar av. Att skiljas är som att dö en smula....så sant. Någonting inuti går sönder och en relation blir på en dag helt förändrad. Ett långsamt farväl är över - till endast ett farväl.

Ingen kedja är starkare än sin svagaste länk....kan det vara så även med oss människor. Genom livet har jag gått, jag har prövats, jag har fått erfarenheter och för varje ny har jag stärkts. Och så även nu....i de som jag har kvar att stärkas i. Vad kommer det att göra med mig och vart kommer livet att föra mig efter detta? Kommer jag att känna någon skillnad, kommer jag att ha lärt mig något, kommer jag att ha någon användning av mina nya erfarenheter?

Vem vet.....kanske, kanske inte. Att kunna skåda in i sin egen framtid är få förunnat och tur är väl det......det enda jag vet idag är att blicka bakåt är deprimerande, att blicka framåt är oroande men att vara i nuet ger mig frid.

/Lena

 

BerättarugglanB

30 oktober 2013 10:56

Fin bild och kloka ord!

http://berattarugglan.bloggplatsen.se

LeAn

30 oktober 2013 17:46

Tack för dina värmande ord.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Foto; L Melin    Inte på bekostnad av mig   orden kom från min egen mun, utan att tänka hade jag formulerat denna mening och den kom direkt från mitt hjärta. Meningen hängde kvar i rummet, som en iskristall, skarp och glasklar. Tystnad...

    Skrivandets helande kraft   för många, många år sen satt jag på en stol mittemot en man. Jag hade blivit skickad till honom för att prata. Hans profession var att hålla samtal. Jag behövde få prata om det traumatiska som hänt mig. Jag va...

  foto; L.Melin   Köpa tid   känslan av att livet bara går, rullar på eller gått i stå. En känsla av att det endast består av att äta, sova jobba...äta, sova jobba. Och däremellan en trötthet och likgiltighet som förlamar och resulterar i ...

    Nu blommar blommorna dom vita blommorna Nu fryser frosten fast på fönsterrutans glas En sliten ängel går längs gatorna i januaridagen är hon tunn som gas   Hon drar sin kvast ner längs rännstenen Barnen har flyttat ut se dä...

  Foto; L. Melin   Jag räknar inte dagarna som går utan istället dagarna jag får. Jag räknar inte min ålder i år utan påbörjar varje ny dag där den förra tog till ända. Så fortsätter jag leva mitt liv, här och nu. Ett liv i all sin enkelhet. ...