Förutom att jag alltid har arbetat heltid i mitt liv har jag också haft ett annat åtagande som jag kallat "sambandscentralen" - vilket innebär att jag alltid varit ansvarig och haft koll på det där lilla extra som förekommer i alla familjer......födelsedagar, familjekalendrar, aktiviteter i skolan, insamlingar, föräldramöten, matsäckar, gympakläder, klipptider, läkartider, barnkalas, övriga kalas, julaftnar, veterinärbesök, inköp lucciakläder, inköp presenter till kalas.....m.m. och m.m

Jag tror inte att jag varit unik utan att det oftast är mammans roll i en kärnfamilj att hålla reda på allt detta. Jag ofta sprungit ut på lunchraster för att fixa diverse inköp i en hast eller snabbt kastat mig iväg i bilen för att fixa, lämna in eller byta diverse grejer på lunchrasten. Jag har också sett andra mammor på mina arbetsplatser göra precis likadant som jag. Snabbätit den medtagna lunchen för att snabbt rusa iväg. Jag har under mitt långa arbetsliv aldrig upplevt att några pappor har betett sig så. De har oftast gått iväg till någon lunchrestaurang för att inta sin lunch och kommit tillbaks efter ca en timma fortfarande ivrigt diskuterande dagens samtalsämne. Avslappnade, mätta och nöjda.

Läser att statistiken för psykisk ohälsa ökar i vårt land, utmattningssymptom är den vanligaste sjukskrivningsorsaken, åtta av tio utbrända är kvinnor, långtidssjukskrivna har ökat med 26 %, fall av depression, utbrändhet och svår stress har ökat med 63 procent. En tragisk utveckling.

Kan anledningen till att vi kvinnor oftare drabbas av utmattning bero på att vi också är familjens "sambandscentral"? Att vi förutom att arbeta har så mycket annat att hålla reda på i våra huvuden att det till slut blir TILLT - det tar stopp. Vissa kvinnor har dessutom också ansvaret för matinköp, matlagning, tvätt och städning av hemmet. För mig är det enkel slutsats att dra, att naturligtvis är det därför statistiken visar sina tydliga siffror - att kvinnorna har mycket högre psykisk ohälsa än vad männen har. 

Vissa av oss kvinnor måste säga ifrån, vissa av oss måste be om hjälp, vissa av oss måste tillåta sig att släppa kontrollen, vissa måste bjuda in männen, vissa måste låta sina män få hjälpa till - det finns säkert många olika personlighetsdrag till varför vi gör som vi gör. Duktiga Flickan - som blivit stor - men ändå inte. Duktiga Flickor skulle må mycket bätte av att få vara som - Busiga Pojkar.

Snart är det semestertider - då är det dags att sänka kraven, inte lägga in projekt som att börja renovera huset, göra om i trädgården eller annat krävande arbete. Det är dags för återhämtning. Och ett jättebra tips är att ha några semesterdagar för sig själv, helst en vecka.

För min del har sambandscentralen upphört....med autosvaret "sambandscentralen...var god dröj......", jag har två vuxna barn och en man som alldeles utmärkt klarar av alla de extra åtaganden som jag tidigare ägnat mig åt....jag kommer iallafall ge dem en chans. Duktiga flickan har blivit stor.

//Lena

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Foto; L Melin    Inte på bekostnad av mig   orden kom från min egen mun, utan att tänka hade jag formulerat denna mening och den kom direkt från mitt hjärta. Meningen hängde kvar i rummet, som en iskristall, skarp och glasklar. Tystnad...

    Skrivandets helande kraft   för många, många år sen satt jag på en stol mittemot en man. Jag hade blivit skickad till honom för att prata. Hans profession var att hålla samtal. Jag behövde få prata om det traumatiska som hänt mig. Jag va...

  foto; L.Melin   Köpa tid   känslan av att livet bara går, rullar på eller gått i stå. En känsla av att det endast består av att äta, sova jobba...äta, sova jobba. Och däremellan en trötthet och likgiltighet som förlamar och resulterar i ...

    Nu blommar blommorna dom vita blommorna Nu fryser frosten fast på fönsterrutans glas En sliten ängel går längs gatorna i januaridagen är hon tunn som gas   Hon drar sin kvast ner längs rännstenen Barnen har flyttat ut se dä...

  Foto; L. Melin   Jag räknar inte dagarna som går utan istället dagarna jag får. Jag räknar inte min ålder i år utan påbörjar varje ny dag där den förra tog till ända. Så fortsätter jag leva mitt liv, här och nu. Ett liv i all sin enkelhet. ...