Jag är ingen pedant person, det har min familj fått erfara och i synnerhet min man. Men ibland - väldigt sällan - kan jag få "städryck" och då kommer både tandborste och andra städverktyg till användning. Då blir jag nästan manisk och gnider, torkar och putsar överallt - i ett par dagar - tills jag är helt slut. För ett antal år sen drabbades jag av en sån mani i vårt grovkök, som till slut efter flera timmars gnidande resulterade i att jag åkte och köpte färg och målade om vind för våg, för skiten gick inte att få bort helt. Så städningen av ett sju kvm grovkök tog hela helgen. 

Jag är inte heller pedant i min lilla trädgård, tycker verkligen inte om det där med att ligga på alla fyra och rensa ogräs - utan försöker hålla undan det värsta endast. Och det kan jag tycka är ganska vettigt, för varje år blir jag lika överraskad över hur växterna sprider sig, flyttar sig och bosätter sig där de vill vara. Lavendeln sprider sig, förgätmigej, krollilja, kungsängslilja får blomma i gräsmattan och två rosenspireor som slagit rot på varsin strategisk plats intill husväggen. Så nu har jag tagit bort plattorna där, planterat varsin stockros för sällskap och satt dit ett växtstöd. Någon frågade mig hur jag har lyckats få två rosenspireor att trivas där........och ja, det kan man undra, men det är nog så att när växterna själva får bestämma blir det som bäst. Nu ser hela den planteringen intill min husvägg väldigt planerad och genomarbetad ut, men så är inte fallet - jag har tagit en genväg. 

Och det är nog mycket med hemligheten med att få växter att trivas, att låta de få bosätta sig där de själva vill. Istället för att städa och rensa i trädgården, vara lite försiktig och istället avvakta och se vad som kommer upp ur jorden - oftast blir jag positivt överraskad - för resultatet blir det bästa. Men, det passar naturligtvis inte alla personer - vissa vill ha sin trädgård enligt planritningen och för en evig kamp med att rensa och städa.

Jag hör till den latare sorten som tar det lite som det kommer, tar genvägar och ägnar mer tiden åt att njuta. När jag tänker efter har jag inte heller haft någon plan för mitt liv - utan de tillfälligheter som har dykt upp har format mitt liv - rentav tagit genvägar även där.

//Lena