Äntligen har jag väckt mina trötta pelagoner i torpet, ovanligt sent iår. Brukar göra det mycket tidigare, men eftersom våren varit sen iår har det även påverkat mig i detta. De ser inte mycket ut för världen efter vinderdvalan, nästintill döda....men ser man minsta grönt finns det alltid hopp om liv. Och de brukar överleva och frodas så fort jag klipper ner dem, formar till dem och planterar om dem. Nästa gång jag är vid torpet kommer det att vara stor skillnad, stora, gröna, frodiga blad - sen kommer blommorna. Mina pelagoner bor i torpet året om, de trivs där i den gamla miljön, de har bott där i många år nu och de äldsta har fått många avkommor vid det här laget. Det jag klipper bort blir oftast nya små plantor - men eftersom några enstaka inte klarar av hela vintern är det en jämn balans på antalet - runt ett tjugotal.

Inför vintern samlar jag ihop dem alla och ställer dem på köksbordet, tätt, tätt så att de kan värma varandra och umgås under den mörka årstiden. Lite grundvärme lämnar vi kvar i torpet, så att det är ca +10 - sen är det bara att invänta våren..jag åker dit och vattnar kanske två, tre gånger under vintern...lite, lite vatten bara så att de inte blir helt chockade. Vid mars-april ser de i princip helt döda ut, mer vissna än gröna blad. Dessa plockar jag bort och sedan flyttar jag dem till fönstren, så att de får börja insupa lite vårljus. Efter någon månad gör jag sedan den stora väckningen, genom att jag klipper och planterar om. Jag vet inte om jag vårdar mina pelagoner efter alla konstens regler, men för mina fungerar det alldeles utmärkt - eftersom de flesta överlever och trivs, år efter år.

För några år sen hade jag ett intressant samtal med en arbetskollega, en alternativ teraupet, och vi var ganska eniga om att vi människor borde också gå in i vila under vinterhalvåret, precis som vissa djur gör och mina pelagoner. När den mörka årstiden är här känns det naturligt att dra ner på tempot, vara mycket i hemmiljö, tända ljus, äta långa middagar, läsa böcker, se film....ja softa helt enkelt. Idag så ser våra liv och vårt samhälle likadant ut oavsett årstid, historiskt sett, när vi hade ett bondesamhälle här i landet var det annorlunda - då anpassades sysslorna naturligtvis efter årstid. Idag fungerar allt oftast likabra både på sommaren och vintern, det är inte avhängt årstiderna. Förutom tågtrafiken då...som brukar ha svårt att anpassa sig... Vi har byggt ett samhälle som klarar av det mesta vad gäller väder.

Däremot är det en intressant tanke att fundera på om vi människor är helt anpassade till att ha samma tempo under året....eller behöver vi som många djur- och växtarter gå ner i vila under vinterhalvåret... Är det så att vi människor egentligen ska ha en aktivitetskurva som går ner under hösten för att sen stiga under våren? Ska vi egentligen spara energi under vintern för att ha tillräckligt laddade batterier till våren? Eller har detta behov försvunnit i och med att vi har ersatt våra insatser med andra verktyg och hjälpmedel? Den intressanta frågeställningen diskuterade jag och min tidigare arbetskollega.

Ja, i vilket fall som helst så vill iallafall mina pelagoner ha sin vintervila och de katter jag har haft har i mitt liv har resonerat likadant...de brukade dvala sig igenom vintern för att vara pigga och alerta för sitt vårarbete med att jaga sork.

//Lena

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Foto; L Melin    Inte på bekostnad av mig   orden kom från min egen mun, utan att tänka hade jag formulerat denna mening och den kom direkt från mitt hjärta. Meningen hängde kvar i rummet, som en iskristall, skarp och glasklar. Tystnad...

    Skrivandets helande kraft   för många, många år sen satt jag på en stol mittemot en man. Jag hade blivit skickad till honom för att prata. Hans profession var att hålla samtal. Jag behövde få prata om det traumatiska som hänt mig. Jag va...

  foto; L.Melin   Köpa tid   känslan av att livet bara går, rullar på eller gått i stå. En känsla av att det endast består av att äta, sova jobba...äta, sova jobba. Och däremellan en trötthet och likgiltighet som förlamar och resulterar i ...

    Nu blommar blommorna dom vita blommorna Nu fryser frosten fast på fönsterrutans glas En sliten ängel går längs gatorna i januaridagen är hon tunn som gas   Hon drar sin kvast ner längs rännstenen Barnen har flyttat ut se dä...

  Foto; L. Melin   Jag räknar inte dagarna som går utan istället dagarna jag får. Jag räknar inte min ålder i år utan påbörjar varje ny dag där den förra tog till ända. Så fortsätter jag leva mitt liv, här och nu. Ett liv i all sin enkelhet. ...