Foto; L.Melin

Så här års är vi många som stressar livet ur oss för att vi ska kunna få lite julefrid. Jag ingår inte i den skaran längre....jag gav upp julstressen för många år sen. När jag som vanligt höll på att springa benen av mig på lunchen för att hinna inhandla alla klappar till nära och kära. När hemmet skulle städas och pyntas, maten skulle lagas och dessutom alltid den mest hektiska tiden på året i mitt arbete....allt som skulle hinnas färdigt innan årsskiftet, så att transaktionerna hamnade på rätt sida året.

Än idag minns jag känslan av när jag veckan innan jul rusade runt på stan, planlöst....fastän jag någorlunda hade planerat vad som skulle inhandlas. En bland alla andra....stressade människor...som trängdes i rulltrappan....med hjärtat bankande i bröstet och ett illamående som trängde på. Där och då....bestämde jag mig....nej....det här är sista julen jag stressar såhär...det blir ju jul ändå - oavsett.

Julen är en av de viktigaste högtiderna på året för många av oss, så även för mig. Så mycket känslor, minnen, traditioner som ska tas omhand och förverkligas. När vi får egna barn försöker vi återskapa våra barndoms jular med allt vad det innebär. Jag försökte också under många år att göra på det sätt som jag sett min mamma göra - men det var dömt att misslyckas. Min mamma pysslade, städade, lagade mat i veckor och veckor innan jul. Om nätterna lyste flitens lampa så att allt skulle hinna bli klart till den stora aftonen. Hon sydde, hon stickade, hon broderade, hon skurade väggar och tak, kokade knäcken, lade in sillen, sillsalladen....ja, allt skulle vara hantverksmässigt gjort till jul. Och när väl julaftonen kom...var hon så trött och hade ofta känning av migrän.... skillnaden mellan mig och min mamma var att hon var hemmafru....jag var yrkesarbetande. Så dygnets timmar räckte inte riktigt till för mig.....

Då när jag stod i rulltrappan och kände ett starkt illamående....när jag insåg att det blir ju jul oavsett....även om allt inte är helt perfekt...var en stark upplevelse. Så stark att jag efter den julen aldrig mer har känt mig stressad över att det är julafton om en vecka, om fyra dagar, i övermorgon eller imorgon. Julafton blir det oavsett....allt behöver inte vara perfekt. Hur mycket vi än springer, hur mycket vi än handlar, hur mycket vi än städar, hur mycket vi än pyntar, hur mycket vi än....stressar. En sak är säker den 24 december - är det julafton - oavsett.

Jag minns min barndoms jular....mamma var trött och det värsta var om hon hade migrän....då blev allt förstört....då spelade det övriga ingen roll längre. Att taket i köket var skurat, att golven var gnistrande rena, att sillsalladen var hemmagjord, att klapparna var  hemmagjorda. Jag, barnet, blev hemskt ledsen över att mamma var sjuk på julaftonen.

Jag är så glad att min barndomskänsla kom till mig när jag som vuxen stod där i rulltrappan. Så att jag fick insikten av vad som är viktigt med julen.....och att jul blir det oavsett.

/Lena

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Foto; L Melin    Inte på bekostnad av mig   orden kom från min egen mun, utan att tänka hade jag formulerat denna mening och den kom direkt från mitt hjärta. Meningen hängde kvar i rummet, som en iskristall, skarp och glasklar. Tystnad...

    Skrivandets helande kraft   för många, många år sen satt jag på en stol mittemot en man. Jag hade blivit skickad till honom för att prata. Hans profession var att hålla samtal. Jag behövde få prata om det traumatiska som hänt mig. Jag va...

  foto; L.Melin   Köpa tid   känslan av att livet bara går, rullar på eller gått i stå. En känsla av att det endast består av att äta, sova jobba...äta, sova jobba. Och däremellan en trötthet och likgiltighet som förlamar och resulterar i ...

    Nu blommar blommorna dom vita blommorna Nu fryser frosten fast på fönsterrutans glas En sliten ängel går längs gatorna i januaridagen är hon tunn som gas   Hon drar sin kvast ner längs rännstenen Barnen har flyttat ut se dä...

  Foto; L. Melin   Jag räknar inte dagarna som går utan istället dagarna jag får. Jag räknar inte min ålder i år utan påbörjar varje ny dag där den förra tog till ända. Så fortsätter jag leva mitt liv, här och nu. Ett liv i all sin enkelhet. ...