Att dansa genom hela livet i samstämmig rytm och takt är få förunnat. Den första tiden liknar mest en eldig tango där kroppar ska utforskas i minsta detalj. Vi följer varandra lätt, har endast ögon för den andre och glömmer helt tid och rum. Vi är som uppslukade av varandra, drivna av passionens hetta och det enda vi vill är att vara tillsammans. När vi skiljs åt, även för en kort stund....fylls tanken av den andre och vi räknar timmarna tills vi kan ses igen.

Tango.....den eldiga...den krävande....naturligtvis orkar vi inte med denna dans en längre tid, då skulle vi inte orka med allt annat i livet...det som också finns runtomkring oss. Det vardagliga......istället väljer vi en dans som är mer anpassad, som vi kan dansa samtidigt som vi gör annat....för så ser livet ut. Kanske en långsam foxstrot passar bra, samtidigt som vi ägnar oss åt de tidiga barnåren....för nu är risken stor att vi trampar på varandras tår. Att orka med allt som vi nu ställs inför...att både vara en bra förälder och partner.

Jag har inte dansat samma dans som min partner de senaste åren....vi hade inte samma steg, takt och absolut inte samma rytm. Medan jag ägnade mig åt en sävlig slowfox ville han dansa en snabb quickstep. Naturligtvis gick det inte att förena.....vi trampade varandra på tårna, vi krockade och frustrationen vara stor när vi märkte att vi inte dansade samma dans.

I en relation måste vi dansa samma pardans och vara lyhörda för om vår partner inte orkar följa. Att hålla takten, känna rytmen och följa varandra följsamt kräver fullt fokus. Dansen kan lätt förbytas till en kamp om vem som för...bara att hålla takten under en tre minuters dans på ett dansgolv är en konst.....att då klara av Livets Dans är en uppgift att ta på fullaste allvar. Så lätt det är att tappa takten, så lätt det är att tappa fokus och så lätt det är att helt plötsligt upptäcka att jag dansar ensam. Och inse att min partner har lämnat dansgolvet....och i värsta fall bjudit upp en annan.

Naturligtvis kommer jag att dansa igen....jag har bara tagit en välbehövlig paus. Musiken strömmar till mina öron....jag nynnar med....ibland tar jag rent av ett litet danssteg för mig själv...så att jag inte tappar min egen rytm i Livets Dans. 

/Lena