Foto; L.Melin

Så har vi pyntat våra hus....vi pyntar inomhus och vi pyntar utomhus.

Vi har gjort i ordning våra adventsljusstakar med mossa och ljus, hängt våra adventsstjärnor. Vissa ställer fram den elektriska ljusstaken och vissa tänder levande ljus i sina fönster. Vi pyntar alla på vårt eget lilla vis....med det vi tycker är vackert. Vissa älskar tomtar....andra avskyr allt vad tomtar heter.

Ja, det är skillnad på julpynt och julpynt.

I mitt köksfönster lever jag ut min julpyntsorgie...varje år. I år fylls mitt fönster av hyacinter i glas, med amaryllis i glaskruka, torkade granatäpplen, höga glasljusstakar, min julängel och över allt detta hänger min adventsstjärna i gammeldags stil med broderade röda hjärtan. Allt går i vitt med inslag av rött.

Vackert - tycker jag.

I mitt hem finns ingen elektrisk ljusstake....nej, levande ljus vill jag pynta mitt hem med. Utomhus lyser en ljusslinga i äppelträdet och en i spaljén på husväggen. Granris framför dörren med ljuslyktan på plats.

Vackert - tycker jag.

Jag sitter vid mitt köksfönster och njuter i tidiga morgonen - av allt det vackra. Som slås sönder i en hast av grannens julpynt.

Av deras ljusslinga i kulörta lyktor i deras äppelträd...som blinkar ömsom i blått sken, ömsom i rött sken. Frenetiskt, i raskt tempo....störande....som en värsta neonskylt i Las Vegas.

Inte vackert - tycker jag.

Jättevackert - tycker säkert de.

Störande - tycker jag.

Fridfullt - tycker säkert de.

Min andra granne har inte "slängt upp" sin självlysande blåa plastslang i sitt äppelträd.

Bra- tycker jag - för annars hade det blivit alldeles för mycket fult julpynt i år - för mig.  

Jag blir så förundrad över hur det kan skilja sig så...vad vi människor upplever som vackert. Jag pyntar mitt hem så vackert jag bara kan....min granne gör säkert likaså.

Det är skillnad på julpynt och julpynt.

Och blott mitt öga kan se vad som är vackert - för mig. 

/Lena

Foto; L.Melin

Så här års är vi många som stressar livet ur oss för att vi ska kunna få lite julefrid. Jag ingår inte i den skaran längre....jag gav upp julstressen för många år sen. När jag som vanligt höll på att springa benen av mig på lunchen för att hinna inhandla alla klappar till nära och kära. När hemmet skulle städas och pyntas, maten skulle lagas och dessutom alltid den mest hektiska tiden på året i mitt arbete....allt som skulle hinnas färdigt innan årsskiftet, så att transaktionerna hamnade på rätt sida året.

Än idag minns jag känslan av när jag veckan innan jul rusade runt på stan, planlöst....fastän jag någorlunda hade planerat vad som skulle inhandlas. En bland alla andra....stressade människor...som trängdes i rulltrappan....med hjärtat bankande i bröstet och ett illamående som trängde på. Där och då....bestämde jag mig....nej....det här är sista julen jag stressar såhär...det blir ju jul ändå - oavsett.

Julen är en av de viktigaste högtiderna på året för många av oss, så även för mig. Så mycket känslor, minnen, traditioner som ska tas omhand och förverkligas. När vi får egna barn försöker vi återskapa våra barndoms jular med allt vad det innebär. Jag försökte också under många år att göra på det sätt som jag sett min mamma göra - men det var dömt att misslyckas. Min mamma pysslade, städade, lagade mat i veckor och veckor innan jul. Om nätterna lyste flitens lampa så att allt skulle hinna bli klart till den stora aftonen. Hon sydde, hon stickade, hon broderade, hon skurade väggar och tak, kokade knäcken, lade in sillen, sillsalladen....ja, allt skulle vara hantverksmässigt gjort till jul. Och när väl julaftonen kom...var hon så trött och hade ofta känning av migrän.... skillnaden mellan mig och min mamma var att hon var hemmafru....jag var yrkesarbetande. Så dygnets timmar räckte inte riktigt till för mig.....

Då när jag stod i rulltrappan och kände ett starkt illamående....när jag insåg att det blir ju jul oavsett....även om allt inte är helt perfekt...var en stark upplevelse. Så stark att jag efter den julen aldrig mer har känt mig stressad över att det är julafton om en vecka, om fyra dagar, i övermorgon eller imorgon. Julafton blir det oavsett....allt behöver inte vara perfekt. Hur mycket vi än springer, hur mycket vi än handlar, hur mycket vi än städar, hur mycket vi än pyntar, hur mycket vi än....stressar. En sak är säker den 24 december - är det julafton - oavsett.

Jag minns min barndoms jular....mamma var trött och det värsta var om hon hade migrän....då blev allt förstört....då spelade det övriga ingen roll längre. Att taket i köket var skurat, att golven var gnistrande rena, att sillsalladen var hemmagjord, att klapparna var  hemmagjorda. Jag, barnet, blev hemskt ledsen över att mamma var sjuk på julaftonen.

Jag är så glad att min barndomskänsla kom till mig när jag som vuxen stod där i rulltrappan. Så att jag fick insikten av vad som är viktigt med julen.....och att jul blir det oavsett.

/Lena