En kär gammal vän från förra vintern har återvänt. Förra året tog jag denna bild på en koltrast som boade in sig i min blomampel...jag matade den med äpplen hela vintern. Det gick åt några, faktiskt...eftersom damen ifråga även berättade för sin make att det fanns mycket gott att hämta på min adress. Så det gick åt ett par äpplen om dagen...för om vi börjar mata fåglar på vintern måste vi fortsätta. 

Imorse satt min koltrast i ampeln igen...och ja, den behövde inte bli besviken för jag hade lagt ett äpple där....så det var bara att hugga in på det. Och det är så rogivande att sitta och titta på den ifrån mitt köksfönster. Vi blir båda mättade....den genom att äta på äpplet och jag genom att jag får en stunds avkoppling...något jag kan fästa blicken på och bara vara. En stillsam stund i nuet. 

Koltrastens sång är det vackraste jag vet....under ljusa sommarnätter när allt är tyst och stilla...kan man höra dess drill. Helt otroligt vackert! Och min koltrast sjöng för mig i somras....många nätter. Och det var så magiskt för han höll sin del av vår deal....att om jag matade dem hela vintern med äpplen skulle han sjunga sin vackra sång för mig under sommarmånaderna. Med ett leende låg jag kvar i sängen och bara lyssnade...och njöt. 

Så jag gör precis på samma sätt som förra vintern....jag lägger ett Ingrid Marie i min ampel varje dag...så vet jag att när sommaren är här blir jag väckt av koltrastens sång varje morgon. Som jag längtar! 

/Lena