Att dansa genom hela livet i samstämmig rytm och takt är få förunnat. Den första tiden liknar mest en eldig tango där kroppar ska utforskas i minsta detalj. Vi följer varandra lätt, har endast ögon för den andre och glömmer helt tid och rum. Vi är som uppslukade av varandra, drivna av passionens hetta och det enda vi vill är att vara tillsammans. När vi skiljs åt, även för en kort stund....fylls tanken av den andre och vi räknar timmarna tills vi kan ses igen.

Tango.....den eldiga...den krävande....naturligtvis orkar vi inte med denna dans en längre tid, då skulle vi inte orka med allt annat i livet...det som också finns runtomkring oss. Det vardagliga......istället väljer vi en dans som är mer anpassad, som vi kan dansa samtidigt som vi gör annat....för så ser livet ut. Kanske en långsam foxstrot passar bra, samtidigt som vi ägnar oss åt de tidiga barnåren....för nu är risken stor att vi trampar på varandras tår. Att orka med allt som vi nu ställs inför...att både vara en bra förälder och partner.

Jag har inte dansat samma dans som min partner de senaste åren....vi hade inte samma steg, takt och absolut inte samma rytm. Medan jag ägnade mig åt en sävlig slowfox ville han dansa en snabb quickstep. Naturligtvis gick det inte att förena.....vi trampade varandra på tårna, vi krockade och frustrationen vara stor när vi märkte att vi inte dansade samma dans.

I en relation måste vi dansa samma pardans och vara lyhörda för om vår partner inte orkar följa. Att hålla takten, känna rytmen och följa varandra följsamt kräver fullt fokus. Dansen kan lätt förbytas till en kamp om vem som för...bara att hålla takten under en tre minuters dans på ett dansgolv är en konst.....att då klara av Livets Dans är en uppgift att ta på fullaste allvar. Så lätt det är att tappa takten, så lätt det är att tappa fokus och så lätt det är att helt plötsligt upptäcka att jag dansar ensam. Och inse att min partner har lämnat dansgolvet....och i värsta fall bjudit upp en annan.

Naturligtvis kommer jag att dansa igen....jag har bara tagit en välbehövlig paus. Musiken strömmar till mina öron....jag nynnar med....ibland tar jag rent av ett litet danssteg för mig själv...så att jag inte tappar min egen rytm i Livets Dans. 

/Lena

 

Pellep

16 december 2013 00:14

Det du skriver är så sant så sant så.
Tänk om vi alla kunde stanna upp ett par minuter och
fundera över detta. Så kanske vi alla skulle kunna tänka
sig in i våran partners sittiuation. Och dra lite granna i handbromsen,
för att på så sätt låta den andre hitta takten ingen./pellep

http://pellep.bloggplatsen.se

LeAn

16 december 2013 18:56

Ja, att hålla takten och rytmen tillsammans med en annan människa är inte lätt. En samspel som kräver fullständigt fokus i livets dans. Vi tappar bort oss, vi trampar varandra på tårna och vi gör varandra illa. Som du säger om vi istället stannade upp och väntade in...räknade 1, 2 , 3 och började om igen och gav oss en chans...att på nytt hitta rytmen. /Lena

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Foto; L Melin    Inte på bekostnad av mig   orden kom från min egen mun, utan att tänka hade jag formulerat denna mening och den kom direkt från mitt hjärta. Meningen hängde kvar i rummet, som en iskristall, skarp och glasklar. Tystnad...

    Skrivandets helande kraft   för många, många år sen satt jag på en stol mittemot en man. Jag hade blivit skickad till honom för att prata. Hans profession var att hålla samtal. Jag behövde få prata om det traumatiska som hänt mig. Jag va...

  foto; L.Melin   Köpa tid   känslan av att livet bara går, rullar på eller gått i stå. En känsla av att det endast består av att äta, sova jobba...äta, sova jobba. Och däremellan en trötthet och likgiltighet som förlamar och resulterar i ...

    Nu blommar blommorna dom vita blommorna Nu fryser frosten fast på fönsterrutans glas En sliten ängel går längs gatorna i januaridagen är hon tunn som gas   Hon drar sin kvast ner längs rännstenen Barnen har flyttat ut se dä...

  Foto; L. Melin   Jag räknar inte dagarna som går utan istället dagarna jag får. Jag räknar inte min ålder i år utan påbörjar varje ny dag där den förra tog till ända. Så fortsätter jag leva mitt liv, här och nu. Ett liv i all sin enkelhet. ...