Vad är ett fullgott liv, vad vill vi att våra liv ska innehålla för att vi ska må bra och vad är viktigt i livet?

Aktivitet/sysselsättning

för mig och för de flesta är ett arbete att gå till värdefullt, där jag få ge av min kompetens och där jag får känna mig behövd. Där jag har en värdefull uppgift att göra och där jag får vara en del av ett sammanhang tillsammans med andra människor. Att få tillbringa dagar på en bra arbetsplats är viktigt, det ger så mycket. 

Hälsa,

en god hälsa är a och o, att känna att kroppen och knoppen är i balans. Att slippa sjukdomar och krämpor. Att kunna vakna på morgonen och hoppa ur sängen full av kraft. Få starta dagen med en promenad, att ta sig över stock och sten i skogen hur lätt som helst. Orken och energin är på topp! 

Kärlek,

att ge och få kärlek är det största och viktigaste i livet. Att få bli sedd de dagar när livet känns tungt, att det finns någon eller några vid ens sida som tar vid när man inte riktigt orkar själv. 

Tre viktiga ingredienser som spelar stor roll för att vi som människor ska må bra. Avgörande för ett gott liv var och en för sig och så avhängt varandra, när den ena delen fallerar krackelerar även de andra. Jag har inte ett arbete att gå till och det påverkar mitt liv i så mycket mer. Livet krymper och det är bara jag själv som kan ge det den näring som behövs för att jag ska må bra. 

Allt jag gör och tänker är avgörande för hur jag mår, så det gäller att inte låta de destruktiva tankarna ta över helt och hållet. Bryta tankemönstret, ägna sig åt en sysselsättning - sätta något praktiskt i händerna. Eller byta miljö, åka bort, göra nya bekantskaper. 

Mitt liv är krympt - men ikväll ska jag packa en liten väska, jag ska åka bort på en weekendresa tillsammans med en vännina - vi ska besöka en annan vänninna. Göra en bilresa på några timmar, prata oavbrutet i bilen, komma fram och sätta mig vid dukat bord för att inta en sen lunch, strosa runt ensam i Gränna medans mina vänninor gör en golfrunda, sätta mig ner med en kopp kaffe och titta på andra turister, kvällen kommer jag att tillbringa med god mat och vin på en balkong med utsikt över Vättern och morgonen efter sitter vi där igen för att inta en härlig frukost.....

Så på söndag kväll när jag är hemma igen kommer mitt liv att vara påfyllt med välbehövlig energi. Påfyllt med aktivitet, hälsa och kärlek - så viktigt för ett fullgott liv.

/Lena

Något jag har reflekterat över i livet är att relationer mellan människor är komplicerat. Och jag har alltid sagt att alla relationer är föränderliga - det har jag själv upplevt många gånger och även sett andras vara. 

Som liten var jag så förundrad över att det verkade vara så svårt att vara vuxen, just med tanke på att de vuxna hade så komplicerade relationer till varandra. Helt plötsligt var det någon moster, faster, morbror eller vän som det inte gick att umgås med. Det hade av någon anledning blivit en fnurra på tråden. Som barn händer detta också, hela tiden, men de är lättare att lösa. Vi blir lärda som barn att be om förlåtelse ifall vi har varit orsaken och det minns jag att man gjorde titt som tätt, i stort som smått. 

Jag tycker att vi som äldre har svårare att be om förlåtelse, orsaken till konflikterna kan vara så fjuttiga att det är ren skam, men vi håller på vår rätt att känna oss förorättade, särbehandlade eller missförstådda. Vi vuxna vet egentligen hur vi ska göra vid konflikt, att det handlar om att prata och att lyssna. Att låta båda parter få återge sin version och få berätta vad som inte kändes bra. Det är så vi lärde oss som barn att göra, både i skolan och hemma och det är så vi i vår tur har lärt våra barn att göra. 

Visst kan det finnas konflikter som är så djupt rotade att de är svåra att lösa av egen kraft och till och med såna som det inte finns något intresse av att lösa. Men, de flesta tror jag har uppstått av rena bagateller och missförstånd. Det finns också ärvda konflikter som går från generation till generation, som kan ha hur många år som helst på nacken - där orsaken rentav kan vara glömd. 

Det är tråkigt när släkt- och vänskapsband brister, det gör ont. Vi brukar säga att vi beter oss som barn när vi inte uppför oss vuxet men i detta fall tycker jag att vi vuxna ska titta och lära av barnen. De har ett mycket sundare förhållningssätt till försoning. Be om förlåtelse, ge en kram och gå vidare. Och fortsätta leken en erfarenhet rikare.............

//Lena