Det är fina dagar nu, solen värmer redan från tidiga morgontimmen och att få börja morgonen med sin kaffekopp kisandes mot solen är underbart. Jag känner mig helt ledig, har inte riktigt någon plan för dagen, men vet att det första som ska avklaras är den obligatoriska hundpromenaden i skogen, Leo och jag tillsammans med våra vänner Angelica och Ludde - den är nödvändig på alla sätt.

Märker att penséerna sjunger på sista versen, de har egentligen blommat ut för länge sen och måste nog bytas ut mot något annat. En tur till en handelsträdgård kanske står på dagsagendan. Ser vidare ut över min lilla tomt och inser också att gräset har växt en hel del, så gräsklipparen behöver kanske också startas. Inser också att jag glömde att ta ur tvätten ur tvättmaskinen igår kväll, så den måste hängas ut för torkning i den varma sommarvinden. Sen var det nog så att tvättkorgen inte är helt tom ännu, så det kanske ska läggas i en maskin till. Det ser lite torrt ut i gräset också, undrar om jag kanske ska sätta på vattenspridaren till kvällen - om jag hittar på den. Sa inte Angelica något om en långpromenad vid lunchtid också....undrar om det kanske inte är lite väl varmt för en sån mitt på dan. Vi kanske får ta en kortare - med tanke på hundarna. Ta med oss en termos kaffe och kanske sätta oss ner i gräset istället. 

Jag har inga problem med att vara ledig, att inte ha några aktiviteter inplanerade, att fylla dagen med det jag känner för i stunden är det bästa. För mig är det det rätta sättet att vara ledig,  känslan av att jag helt och fullt äger min dag. Jag trivs också med att vara ensam och speciellt tycker jag om att ha såna dagar på sommaren - då blir jag helt ledig. Den bästa känslan av ledighet infinner sig om jag är vid torpet och inte har nån tillgång till bil - att bli skjutsad dit och avsläppt. Då blir dagarna långa och väldigt avkopplande, även om det är så att jag tillbringar dem tillsammans med färgburk och penslar. Det enda sällskap som finns är radion och Sommar i P1 blir då dagens höjdpunkt och enda sällskap.

En mer annorlunda känsla av ledighet som jag haft genom åren är då jag har arbetat mitt i semestertid, när jag varit själv på min arbetsplats och alla kollegor har varit lediga. Familjen har  varit bortrest och om kvällen har jag kommit hem till ett tomt hus. Fastän jag har arbetat om dagarna har det då alltid infunnit sig en subtil känsla av ledighet. 

I vilka sammanhang infinner sig känslan av att vara ledig? Är det så att den är sammankopplad med ensamhet - är det först då man kan känna sig helt ledig? Kan det vara så att vi tillbringar för mycket tid tillsammans med andra och att vår ledighet är alldeles för välplanerad så att vi aldrig riktigt kommer till den där totala känslan av att vara lediga.....

För mig är det så att jag känner mig som mest ledig när jag är ensam och äger min dag. När jag har fått tillbringa min dag i ensamhet och fått mina behov tillgodosedda infinner sig en annan känsla - längtan. Känslan av att längta till någon eller något - talar om för oss att vi vill vara en del av ett sammanhang för att kunna ge och få - och denna känsla ska vi vårda.

/Lena