There is a crack in everything - that is where the light comes in...  

Ibland är det så otroligt svårt att hitta motivationen, att skrapa ihop viljestyrkan och handlingskraften som krävs för att ta sig framåt i livet. Ibland får jag för mig att jag är i total avsaknad av karaktär eftersom jag har så svårt att stå fast i mina beslut och inte vackla. Jag har ingen säker gång, jag vacklar och snubblar och halkar allt som oftast på bananskal som någon annan slängt ut. Kanske beror det på att jag under 44 års tid konstant gjort våld på mig själv genom att tvinga mig att stanna i situationer, relationer, arbetsmiljöer jag inte mått bra av. Aldrig riktigt lyssnat när varje partikel i mig skrikit NEJ NEJ NEJ! Inte lyssnat när min kropp sagt ifrån på alla tänkbara sätt. Jag har behandlat jag mig själv sämre än jag någonsin skulle behandla andra. Jag har sagt saker till mig själv som jag aldrig skulle säga till andra. Jag har varit kontraproduktiv.

Jag vill inte längre rätta in mig i ledet, inte längre göra det samhället anser att jag ska göra, inte längre vara den duktiga flickan. Jag vill ha frihet att försörja mig på ett för mig meningsfullt sätt. Trots att jag vet detta har jag svårt att hitta motivationen att göra det som krävs av mig. Ta reda på och skriva ned exakt vad det är jag vill uppnå, göra en handlingsplan, rensa upp i mig och runt mig för att skapa utrymme för det nya, bygga upp min fysiska och mentala styrka för att klara utmaningarna och verkligen satsa för att nå målet. Jag vill vara produktiv! Jag vill inte hela tiden fundera på om jag ska hit eller dit, svänga höger eller vänster i nästa korsning. Vara som ett löv i vinden.

Jag skrev i ett tidigare inlägg att jag parkerat. Det verkar som jag långtidsparkerat och kanske är det så det måste få vara just nu, för jag var nog mycket tröttare än jag insåg. Jag står där jag står och i ärlighetens namn vill jag inte flytta på mig. Kanske behöver jag denna stiltje för att hitta viljestyrka, handlingskraft och motivation igen. Den viljestyrka och handlingskraft som alltid tidigare drivit mig framåt även när motivation har saknats. 

Det är sommar och Sverige står still. Kanske kan även jag få tillåta mig att ännu en tid stå still. Tvinga mig att ha tålamod med situationen. Behandla mig själv med respekt i ord och handling. Kanske kan jag då om några veckor åter få styrfart på mitt liv. Förlita mig på att stiltje aldrig varar och att jag snart får vind i seglen.

/Angelica

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Foto; L Melin    Inte på bekostnad av mig   orden kom från min egen mun, utan att tänka hade jag formulerat denna mening och den kom direkt från mitt hjärta. Meningen hängde kvar i rummet, som en iskristall, skarp och glasklar. Tystnad...

    Skrivandets helande kraft   för många, många år sen satt jag på en stol mittemot en man. Jag hade blivit skickad till honom för att prata. Hans profession var att hålla samtal. Jag behövde få prata om det traumatiska som hänt mig. Jag va...

  foto; L.Melin   Köpa tid   känslan av att livet bara går, rullar på eller gått i stå. En känsla av att det endast består av att äta, sova jobba...äta, sova jobba. Och däremellan en trötthet och likgiltighet som förlamar och resulterar i ...

    Nu blommar blommorna dom vita blommorna Nu fryser frosten fast på fönsterrutans glas En sliten ängel går längs gatorna i januaridagen är hon tunn som gas   Hon drar sin kvast ner längs rännstenen Barnen har flyttat ut se dä...

  Foto; L. Melin   Jag räknar inte dagarna som går utan istället dagarna jag får. Jag räknar inte min ålder i år utan påbörjar varje ny dag där den förra tog till ända. Så fortsätter jag leva mitt liv, här och nu. Ett liv i all sin enkelhet. ...