https://www.youtube.com/watch?v=qtV3DLZOdwg

Så är det åter igen dags för den årliga kärleksveckan i vår huvudstad. Och som avslutas på lördag med Prideparaden - där människor tågar för att visa att det är tillåtet att känna känslor, ge och få kärlek till vem vi än väljer.

Kärlek lika viktigt som luften vi andas, som vi inte kan leva utan. Ändå ifrågasätts den. I vårt land finns det fortfarande de som tar sig rätten att inte acceptera andra människors känslor. Och i andra länder döms människor till döden för sina känslors skull.

En hisnande tanke, om vi försöker lyfta in och sätta oss in i en sån verklighet. Om vi för en liten stund försöker leva oss in i att andra har rätt att bedöma och fördöma våra känslor. Att behöva dölja känslor, gömma och smyga med sin kärlek. Att aldrig våga visa sig tillsammans - att ständigt vara rädd för att bli utsatt. Att bli trakasserad, spottad, sparkad och till och med dödad - för att jag känner det jag gör.

Kärlek, tolerans och acceptans till alla människors lika värde - oavsett. Det kunde ha varit du, det kunde ha varit jag som inte tilläts att känna det vi gör. Det kunde ha varit du, det kunde ha varit jag som föddes med ett handikapp. Det kunde ha varit du, det kunde ha varit jag som föddes i ett land där krig härjar och vi blev tvungna att fly. Det kunde ha varit du och det kunde ha varit jag. Frihet är något som måste erövras, den får vi inte till skänks.

Friheten att få älska och älskas av den vi själva väljer. Friheten att få känna de känslor vi känner. Friheten att öppet få gå hand i hand på gator och torg. Friheten att slippa vara rädd. Friheten att få gå i en Prideparad för de som inte kan. Friheten att få leva det liv vi själva valt. Friheten att få vara jag. 

/Lena