Fånga lyckan, i förbifarten under en kort kisspromenad med hunden i skogen. Svårare än så behöver det inte vara....att fånga känslan. Lyckan den vi strävar efter att uppleva, få befinna oss i och behålla. Den är flyktig och så lätt att förlora.

Det gäller att känna när den infinner sig, känslan som helt plötsligt kommer över en. Den behöver inte vara för evigt, den kan vara väldigt kort - lika kort som en kisspromenad i skogen. Regnet strilar och jag går genom den blöta mossan, sjunker ner med fötterna. Min fyrbenta vän som alltid följer mig i hälarna är lika blöt som jag och lycklig som alltid. Han har inte så stora krav, han förstår till fullo vad livet handlar om. Det som vi tvåbenta har tappat bort. För att vi har större krav än så.

Plötsligt under den gröna mossan glimmar skogens guld, gult och vackert. Tiden står still, regnet fortsätter att strila, men det spelar ingen roll. Jag böjer mig ner och börjar plocka kantarell efter kantarell. Något så enkelt och litet kan ge höjden av lycka. För känslan är densamma - lyckokänslan. Vi känner ingen skillnad på om det handlar om en liten gul svamp eller om något mer än så. Och jag låter mig fyllas av känslan, tar tillvara på den. Det känns som att det var längesen jag upplevde den.

Min fyrbente följeslagare förstår att något stort har hänt, han känner genom mig och han lever ut mina känslor genom sin kropp. Springer runt, runt, rullar sig i mossan - hämtar en pinne och krumbuktar sig av lycka. Han förstår, att nu leker livet.

Blöta och lyckliga börjar vi vår vandring hemåt. En hundpåse fylld med gula kantareller, jag fylld av lycka och min fyrbente vän fylld till bredden av mitt rus där han skuttar fram.

/Lena