Allvarligt, hur mycket kan det komma ut ur en kropp....i dessa förkylnings- och influensatider. Och var kommer det ifrån och hur länge har det funnits där?

Frågor som man ställer sig samtidigt som man vecklar ut ännu en pappersnäsduk och snyter sig högljutt! Öppnar precis mitt tionde paket....därefter en nysning som följs av en hostattack som varar i nästan fem minuter....sen är det bara att kippa efter andan och dra några djupa andetag och försöka få lite vila....innan hela processen går in på en ny runda.

Min "sjuka" har pågått i sex dagar nu och har inte gett med sig alls...den bara fortsätter och fortsätter, så det blir till att ringa till vårdcentralen imorgon och höra om de har något vettigt att ge mig, både råd, medicin och eventuell sjukskrivning mottages tacksamt.

Livet stannar av, det finns inte så mycket mer att göra än att ägna sig åt sina "attacker" och däremellan hämta kraft. Orken finns ju inte till något annat och det är väl precis som det ska vara när man är sjuk. Jag har aldrig haft några problem med att stanna hemma när jag är sjuk,

utan när jag blir så sjuk så tillåter jag mig att vara det. Och det snabbast sättet att bli frisk måste vara att stanna hemma från jobbet och fokusera på att kurera sig.

Men, jag märker att många har svårt för det....att stanna hemma från jobbet när de är sjuka. Vet inte riktigt vad det beror på...ekonomin spelar roll såklart, det är dyrt att vara sjuk eftersom vi drabbas av en karensdag och sen endast får 80 % sjuklön. Ansvaret för sitt jobb spelar också säkert roll, att jobbet inte blir gjort när vi inte är där...och så är det ju. Det blir ett stresspåslag för många säkert. Fast förhoppningsvis finns det någon annan som kan täcka upp till viss del. Jag får en känsla av att vi uppvisar en svagare sida om vi stannar hemma och är sjuka...det vanliga tycks vara att stanna hemma ungefär två dagar vid en rejäl förkylning och sen gå tillbaks och fortsätta att vara förkyld på jobbet i ganska många dagar till. Och självklart blir andra smittade. En evig rundgång....

När jag för några år sen jobbade som personalansvarig brukade jag be de som var sjuka att stanna hemma. Dels för deras egen skull - men även för andras. Det kändes som ett bättre alternativ än att vi skulle vara på arbetsplatsen och vara sjuka. Jag arbetade i och för sig på en arbetsplats där kundkontakten gick att ta på....eftersom det var massage som levererades. Men, det var inte bara av den orsaken...utan även också av respekt till kollegor samt för att "spara" in på antalet sjuk personal, eftersom smittan då troligen kunde begränsas.

Så i dessa förkylningstider vill jag uppmuntra alla att försöka stanna hemma när vi är sjuka. Ingen är oumbärlig och det gör oss absolut inte till en sämre arbetskraft....i mina ögon är det precis tvärtom. 

/Lena