Allvarligt, hur mycket kan det komma ut ur en kropp....i dessa förkylnings- och influensatider. Och var kommer det ifrån och hur länge har det funnits där?

Frågor som man ställer sig samtidigt som man vecklar ut ännu en pappersnäsduk och snyter sig högljutt! Öppnar precis mitt tionde paket....därefter en nysning som följs av en hostattack som varar i nästan fem minuter....sen är det bara att kippa efter andan och dra några djupa andetag och försöka få lite vila....innan hela processen går in på en ny runda.

Min "sjuka" har pågått i sex dagar nu och har inte gett med sig alls...den bara fortsätter och fortsätter, så det blir till att ringa till vårdcentralen imorgon och höra om de har något vettigt att ge mig, både råd, medicin och eventuell sjukskrivning mottages tacksamt.

Livet stannar av, det finns inte så mycket mer att göra än att ägna sig åt sina "attacker" och däremellan hämta kraft. Orken finns ju inte till något annat och det är väl precis som det ska vara när man är sjuk. Jag har aldrig haft några problem med att stanna hemma när jag är sjuk,

utan när jag blir så sjuk så tillåter jag mig att vara det. Och det snabbast sättet att bli frisk måste vara att stanna hemma från jobbet och fokusera på att kurera sig.

Men, jag märker att många har svårt för det....att stanna hemma från jobbet när de är sjuka. Vet inte riktigt vad det beror på...ekonomin spelar roll såklart, det är dyrt att vara sjuk eftersom vi drabbas av en karensdag och sen endast får 80 % sjuklön. Ansvaret för sitt jobb spelar också säkert roll, att jobbet inte blir gjort när vi inte är där...och så är det ju. Det blir ett stresspåslag för många säkert. Fast förhoppningsvis finns det någon annan som kan täcka upp till viss del. Jag får en känsla av att vi uppvisar en svagare sida om vi stannar hemma och är sjuka...det vanliga tycks vara att stanna hemma ungefär två dagar vid en rejäl förkylning och sen gå tillbaks och fortsätta att vara förkyld på jobbet i ganska många dagar till. Och självklart blir andra smittade. En evig rundgång....

När jag för några år sen jobbade som personalansvarig brukade jag be de som var sjuka att stanna hemma. Dels för deras egen skull - men även för andras. Det kändes som ett bättre alternativ än att vi skulle vara på arbetsplatsen och vara sjuka. Jag arbetade i och för sig på en arbetsplats där kundkontakten gick att ta på....eftersom det var massage som levererades. Men, det var inte bara av den orsaken...utan även också av respekt till kollegor samt för att "spara" in på antalet sjuk personal, eftersom smittan då troligen kunde begränsas.

Så i dessa förkylningstider vill jag uppmuntra alla att försöka stanna hemma när vi är sjuka. Ingen är oumbärlig och det gör oss absolut inte till en sämre arbetskraft....i mina ögon är det precis tvärtom. 

/Lena

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Foto; L Melin    Inte på bekostnad av mig   orden kom från min egen mun, utan att tänka hade jag formulerat denna mening och den kom direkt från mitt hjärta. Meningen hängde kvar i rummet, som en iskristall, skarp och glasklar. Tystnad...

    Skrivandets helande kraft   för många, många år sen satt jag på en stol mittemot en man. Jag hade blivit skickad till honom för att prata. Hans profession var att hålla samtal. Jag behövde få prata om det traumatiska som hänt mig. Jag va...

  foto; L.Melin   Köpa tid   känslan av att livet bara går, rullar på eller gått i stå. En känsla av att det endast består av att äta, sova jobba...äta, sova jobba. Och däremellan en trötthet och likgiltighet som förlamar och resulterar i ...

    Nu blommar blommorna dom vita blommorna Nu fryser frosten fast på fönsterrutans glas En sliten ängel går längs gatorna i januaridagen är hon tunn som gas   Hon drar sin kvast ner längs rännstenen Barnen har flyttat ut se dä...

  Foto; L. Melin   Jag räknar inte dagarna som går utan istället dagarna jag får. Jag räknar inte min ålder i år utan påbörjar varje ny dag där den förra tog till ända. Så fortsätter jag leva mitt liv, här och nu. Ett liv i all sin enkelhet. ...