Boken av Karen Kingston köpte jag redan 2001 och jag läste den från pärm till pärm. Tyckte säkert att det behövdes rensas i hemmet när jag inhandlade den. Den har nu stått orörd några år i bokhyllan och det känns som det är dags att damma av den.  

Efter skilsmässan som jag gick igenom under hösten kom det naturligt till mig att börja rensa. Dels för att själva skilsmässan kräver det, bohaget ska delas. Men, även efter att det är gjort har jag fortsatt och fortsatt. I höstas hade jag någon stor plan om att stå på bakluckeloppis och sälja det som jag inte behövde. Skulle då tjäna en liten peng som skulle göra gott för framtida behov. Så blev det inte....energin räckte inte riktigt till. Istället blev det många vändor till Röda Korset, återvinningscentralen och sopstationen. Och det är fortfarande inte färdigt med allt rensande. Det pågår i det oändliga. Jag har rensat bort de flesta sakerna som inte behövs, rensat bort kläder som jag inte använder, kastat sånt som ingen annan heller vill ha....sånt som jag inte kan ge bort med gott samvete.

Däremot har jag en låda i köket, en s k sockel-låda, där vi genom alla år vi bott här, 22 år nu, har haft block, pennor, kritor mm ända sen barnen var små. Denna låda har naturligtvis rensats några gånger genom åren....men då har det tagit tid. För det är en låda fylld av minnen. Vi har gemensamt skrattat åt det vi funnit där och insett vad tiden går. I lådan finns förutom teckningar väldigt mycket lappar med budskap på....såna där vardagliga som vi skrivit till varandra. Något som jag började med i vår familj - eftersom min mamma gjorde så. Lappar på köksbordet med små innehåll. Och lapparna fick vi sen som vana att skriva till varandra när vi lämnade hemmet. Jag tar upp en lapp och läser....."Godmorgon, vi har åkt till landet, kommer hem på em. Det finns en bytta i kylen att värma. Glöm inte att låsa och släppa ut Findus ifall du går ut. Ha en bra dag! Puss o kram mams o paps"

Känslor, känslor.....gamla lappar med så mycket omtanke och kärlek mitt i vardagen. Gamla lappar.....äldsta sonen flyttade för sex år sen, Findus dog för tre år sen och maken och jag skiljde oss alltså i höstas. Lådan är inte rensad på många år nu. Det tar emot, jag känner ett stort, stort motstånd. Här ligger rester av vårt gemensamma liv, det liv vi hade och som vi inte längre har. Det kommer att krävas en stor ansträngning för att ta tag i lådan. Jag kommer inte att rensa den idag, inte imorgon....men en dag framöver. När jag kan ta omhand dessa minnen utan att det gör så ont.

Jag öppnar boken av Karen Kingston, hon kanske har något tips att ge mig...ögnar igenom kapitel för kapitel. Vissa kapitel behöver jag nog fördjupa mig i inför det jag ska göra ....Samlingar, Pappershögar, Att släppa taget, Rensa ut ditt mentala skräp, Rensa ut ditt känslomässiga skräp och Rensa ut ditt andiga skräp...är några kapitel som jag kommer att läsa som en hjälp på vägen. Tror att jag börjar redan ikväll. 

/Lena

 

Anna

27 januari 2015 20:17

Om mitt hus stod i begrepp att brinna ned och jag har möjlighet att rusa in i huset i 7 sekunder för att hämta ut/rädda det viktigaste, vore det just den lådan - jag skulle rädda. Lådan med livets lappar - och barnens teckningar.

Livets lappar som minner om någonting som inte längre finns, dock. Förstår att det gör ont Lena. . .

Kraft och mod, och kram!/Anna

http://kanintevaratyst.bloggo.nu

LeAn

30 januari 2015 17:48

Ja, vad vore vi utan vår historia och våra minnen? I denna tid av framåtanda, då vi ska ha planer, strategier och vet inte allt för ett lyckat liv.
Idag gör det ont....men jag vet att jag en dag kommer att glädjas åt alla dessa "kärleksbevis" i form av lappar o teckningar. Kraft, mod och kram/Lena

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Foto; L Melin    Inte på bekostnad av mig   orden kom från min egen mun, utan att tänka hade jag formulerat denna mening och den kom direkt från mitt hjärta. Meningen hängde kvar i rummet, som en iskristall, skarp och glasklar. Tystnad...

    Skrivandets helande kraft   för många, många år sen satt jag på en stol mittemot en man. Jag hade blivit skickad till honom för att prata. Hans profession var att hålla samtal. Jag behövde få prata om det traumatiska som hänt mig. Jag va...

  foto; L.Melin   Köpa tid   känslan av att livet bara går, rullar på eller gått i stå. En känsla av att det endast består av att äta, sova jobba...äta, sova jobba. Och däremellan en trötthet och likgiltighet som förlamar och resulterar i ...

    Nu blommar blommorna dom vita blommorna Nu fryser frosten fast på fönsterrutans glas En sliten ängel går längs gatorna i januaridagen är hon tunn som gas   Hon drar sin kvast ner längs rännstenen Barnen har flyttat ut se dä...

  Foto; L. Melin   Jag räknar inte dagarna som går utan istället dagarna jag får. Jag räknar inte min ålder i år utan påbörjar varje ny dag där den förra tog till ända. Så fortsätter jag leva mitt liv, här och nu. Ett liv i all sin enkelhet. ...