De stora besluten som vi tvingas ta, de kryper liksom på oss, under en tid då vi inte finner någon vila. Sömnlösa nätter då sömnen vägrar infinna sig, vi ligger vakna med våra tankar som vägrar sluta snurra....allt känns stort och skrämmande. På morgonen kliver vi upp ur vår säng, gör oss redo för en ny dag, trötta med tomma blickar. Vi fortsätter med det vi gör, samtidigt som det ligger något inom oss och skaver.

Kroppen vår gör allt den kan för att signalera att allt inte är som det ska....symptomen ökar. Dålig sömn, ätstörningar, krämpor lite överallt i kroppen, irritation och till och med aggressiva tendenser blandas med den stora tröttheten. Vi försöker ignorera och hoppa över att ta omhand. Men, djupt inom oss har vi en medvetenhet vad det handlar om.

Och till slut hamnar vi där, vid vägs ände, då vi måste välja. När insikten har kommit till oss att det inte går längre, att vi måste frigöra oss från det som tynger ner oss. Bilder av ett vägskäl där vi måste välja riktning, av ett stup vi måste kasta oss utför, en brygga där vi måste dyka ner i mörkt vatten eller till och med av en vägg som vi ska forcera infinner sig. Det känns skrämmande.

Fastän det känns skrämmande gör vi det - för att överleva. Det kan kännas lite bortskämt att säga att vi gör det för att överleva, för det kanske inte egentligen handlar om liv och död. Men, vår hjärna upplever det så....för den kan inte skilja på om vi är utsatta för fara. Kroppen har i alla fall signalerat så.

Under stor allvar berättar vi om vårt beslut för vår omgivning, för de stora besluten har vi oftast fattat ensamma. Ibland kan dessa då komma som en total överraskning för dem och hur de än reagerar finns ingen återvändo. För det handlar om oss själva och vår egen överlevnad.

Fastän kanske allt runtomkring oss rämnar står vi tryggt fast vid vårt beslut och vi viker inte undan, vi får ett lugn för beslutet är taget.

Dagarna går och sakta börjar vi tvivla, hjärnan börjar spela ett spratt med oss. Vår beslutsamhet börjar svikta, vi börjar resonera och dividera om vi gjort rätt val. Vi börjar våndas igen och kanske till och med att de vakna nätterna kommer igen. Nu sätts tilliten på prov, tilliten till oss själva - att vi gjort rätt val. Om och om igen måste vi säga till oss att jag skulle ta samma beslut igen om jag tvingades ta det just nu.

För de stora besluten tas alltid i nuet, då vi står där vid kanten, vid vägskälet, vid bryggan, vid väggen - som vi ska ta oss igenom för att få komma ut på andra sidan som hela människor. 

/Lena

 

Anna

24 januari 2015 09:05

Du Lena, kan det vara så att när "tvivlen" infinner sig, när vi återigen ligger sömnlösa, fast på andra sidan beslutet den här gången - att vi behöver göra det som "utvärdering", för att dra vår lärdom för vårt fortsatta liv? Att vi egentligen inte betvivlar att beslutet om en "förändring" var rätt, men att vi behöver ta oss en funderare kring resultatet, samt fortsättningen? För någon slags funktion måste väl "tvivlen" ha. Väl?
Intressant spörsmål! Funderar ofta själv kring temat. . .

http://kanintevaratyst.bloggo.nu

LeAn

24 januari 2015 15:00

Har inte tänkt på det så.....tvivlen måste ha någon funktion. Naturligtvis är det så! Det kanske är så att vi måste gå igenom våra beslut en gång till, att de kanske förankras på detta sätt. Kanske en helt naturlig process....Kram

 

Anna

24 januari 2015 21:19

Kanske det. Vet inte. Verkligen inte. Men - när vi nu är så himla finurligt konstruerade, kan det verkligen vara så att dessa tankar och vakennätter verkligen skulle var utan syfte? Kanske är det min grundmurade önskan att se någon mening med "allt", eller kan det var så att det finns en "högre" mening? Det, Du Lena - får allt framtiden ta och visa oss. . . Framtiden, som det ser ut - är vår. Framtiden som snart - är vår. Jisses, sol och värme. Och - grönt. . . :-)

http://kanintevaratyst.bloggo.nu

LeAn

25 januari 2015 19:34

Så skönt det ändå är att vi inte har svar på allt. Eller hur? Då finns utrymme att ha vår egen tro och mening. Och framtiden...ja den är verkligen vår! I alla bemärkelser....och det ser vi fram emot!

 

Anna

25 januari 2015 22:13

Japp :-)

http://kanintevaratyst.bloggo.nu

LeAn

30 januari 2015 17:41

:)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Foto; L Melin    Inte på bekostnad av mig   orden kom från min egen mun, utan att tänka hade jag formulerat denna mening och den kom direkt från mitt hjärta. Meningen hängde kvar i rummet, som en iskristall, skarp och glasklar. Tystnad...

    Skrivandets helande kraft   för många, många år sen satt jag på en stol mittemot en man. Jag hade blivit skickad till honom för att prata. Hans profession var att hålla samtal. Jag behövde få prata om det traumatiska som hänt mig. Jag va...

  foto; L.Melin   Köpa tid   känslan av att livet bara går, rullar på eller gått i stå. En känsla av att det endast består av att äta, sova jobba...äta, sova jobba. Och däremellan en trötthet och likgiltighet som förlamar och resulterar i ...

    Nu blommar blommorna dom vita blommorna Nu fryser frosten fast på fönsterrutans glas En sliten ängel går längs gatorna i januaridagen är hon tunn som gas   Hon drar sin kvast ner längs rännstenen Barnen har flyttat ut se dä...

  Foto; L. Melin   Jag räknar inte dagarna som går utan istället dagarna jag får. Jag räknar inte min ålder i år utan påbörjar varje ny dag där den förra tog till ända. Så fortsätter jag leva mitt liv, här och nu. Ett liv i all sin enkelhet. ...