Ibland liknar jag mig själv vid en båt....just nu känner jag mig som en liten träsnipa som ligger och guppar på vågorna....det händer inte så mycket. Livet har sin gilla gång, dagar kommer och dagar går...och här ligger jag och guppar planlöst.

Rätt benämning skulle egentligen vara en jolle, eftersom behovet av draghjälp är stort. Jag skulle behöva ligga på släp efter någon som drar mig framåt....så jag slipper känna mig så vilsen. Vart är jag på väg och varför?

Eller kanske Ålandsfärja är rätt benämning, det känns svårt att ändra kurs nu. Det ska mycket till att vända en så stor färja....mot rätt köl. Och därför är det kanske lättast att ligga kvar och guppa på vågorna, så får jag se vad som händer.

Här ligger jag och guppar och drömmer om att vara en lyxig motorbåt där jag med full kraft tar mig framåt genom hårda vindar där vattnet stänker och frustar runt mig. Jag driver mig ut på öppet hav för att sen få lägga till vid okända stränder, där jag aldrig varit förut. Jag vågar, kan och törs - inget kan stoppa mig i min framfart!

Medan jag fortsätter att guppa i min lilla välkända pöl, tänker jag att det i alla fall är tur att jag inte känner mig som en u-båt, att jag gått ner så djupt på botten, bland dy och tång, i de mörkaste vatten....det skulle nog kännas värst av allt. Så än finns det hopp.

Det kanske inte är så konstigt att jag känner mig som en liten träsnipa ändå, när allt kommer omkring. Jag har lotsat, varit vägvisare för en del andra farkoster här i livet....några som kände sig vilse i sina egna farvatten. Den rollen har jag ägnat en del tid åt....och det tar kraft. Några av dem går för fulla segel med stabil medvind mot sina mål. Och jag önskar dem all lycka i sin seglats genom livet.

Tiden kommer att komma då den lilla träsnipan ger sig ut på öppet hav mot okänt mål.....men, just nu känns den lilla pölen trygg att vistas i, vågornas igenkännande skvalpande känns behagligt...här kan jag ligga och guppa samtidigt som jag samlar min kraft för att ge mig av. 

/Lena 

 

Anna

12 januari 2015 08:53

Så vackert skrivet Lena. Så fina liknelser. Ha det så gott "guppandes i din trygga pöl", till du är klar. Till dagen kommer att ge sig ut i okända vatten. Trygga pölar är av godo. Det är inget fel på trygga pölar. Jag älskar - min trygga pöl. . .
Kram/Anna

http://kanintevaratyst.bloggo.nu

LeAn

17 januari 2015 16:46

Tack Anna, ja vi guppar vidare...kanske vi en dag bordar varann. Kram Lena

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Foto; L Melin    Inte på bekostnad av mig   orden kom från min egen mun, utan att tänka hade jag formulerat denna mening och den kom direkt från mitt hjärta. Meningen hängde kvar i rummet, som en iskristall, skarp och glasklar. Tystnad...

    Skrivandets helande kraft   för många, många år sen satt jag på en stol mittemot en man. Jag hade blivit skickad till honom för att prata. Hans profession var att hålla samtal. Jag behövde få prata om det traumatiska som hänt mig. Jag va...

  foto; L.Melin   Köpa tid   känslan av att livet bara går, rullar på eller gått i stå. En känsla av att det endast består av att äta, sova jobba...äta, sova jobba. Och däremellan en trötthet och likgiltighet som förlamar och resulterar i ...

    Nu blommar blommorna dom vita blommorna Nu fryser frosten fast på fönsterrutans glas En sliten ängel går längs gatorna i januaridagen är hon tunn som gas   Hon drar sin kvast ner längs rännstenen Barnen har flyttat ut se dä...

  Foto; L. Melin   Jag räknar inte dagarna som går utan istället dagarna jag får. Jag räknar inte min ålder i år utan påbörjar varje ny dag där den förra tog till ända. Så fortsätter jag leva mitt liv, här och nu. Ett liv i all sin enkelhet. ...