Foto; L. Melin

Vägen hem var mycket lång och ingen har jag mött,

nu blir kvällarna kyliga och sena.

Kom trösta mig en smula, för nu är jag ganska trött

och med ens så förfärligt allena. 

Jag märkte aldrig förut att mörkret var så stort,

går och tänker på allt det där man borde.

Det finns så mycket saker jag skulle sagt och gjort

och det är så väldigt lite jag gjorde.

Skynda dig älskade, skynda att älska,

dagarna mörknar minut för minut,

tänd våra ljus , det är nära till natten

snart är den blommande sommarn slut.

Jag letar efter någonting som vi kanske glömde bort

och som du kunde hjälpa mig att finna.

En sommar går förbi den är alltid lika kort

den är drömmen om det man kunnat vinna. 

Du kommer kanske nån gång förrn skymningen blir blå,

innan ängarna är torra och tomma. 

Kanske hittar vi varann, kanske hittar vi då på 

något sätt att få allting att blomma.

Skynda dig älskade, skynda att älska,

dagarna mörknar minut fö minut,

tänd våra ljus, det är nära till natten

snart är den blommande sommarn slut. 

/Lena

(Text av Tove Jansson) 

Foto; L. Melin

Vi är märkvärdiga människor, som allt som oftast känner oss omärkvärdiga, varför är det så…

Alla känner vi oss ensamma och oförstådda ibland, känner att det inte är någon idé att förklara det ingen ändå förstår. Alla är vi unika men ändå lika. Vi vill vara dom vi är och bli accepterade för det. Bli älskade, bekräftade, förstådda. Vara unika och speciella, kanske till och med orginella. Ingen vill vara udda, stå bredvid och se på, inte får vara med, bli lämnad kvar. Vissa är starka och går sin egen väg, vissa är fega och går någon annans väg. Ingen vill bli lämnad kvar, stå och se på när alla anda går.

Vi tittar på tv och världen är kall. Vi vill inte se att alla är vi lika, att vi borde vara nöjda med det. Vit hatar svart, fattig hatar rik, människor tror på gud och startar ett krig. Är du inte mig lik ska du vara ett lik. Varför är det så att jag inte älskar dig och du inte mig? Varför hatar vi varandra, varför saknar vi förmågan att förstå. Förstå hur livet ska levas, hur vi ska ta hand om varandra och jorden. Att värdsliga saker saknar betydelse. Varför är människan aldrig nöjd?

Mycket vill ha mer och jag vill ha mest. Den med dyraste prylen är märkvärdigast och bäst. Jag vill inte längre ha prylen, nej prylen ger ingen frid. Friden bor där ingen plats för prylar finns, bor i mitt inre med det lilla barnet som jag minns. Hon som vill leka och inte bli stor, hon står och tittar förundrat på den värld där hon bor. Hon undrar varför ingen vill leka mer, alla vill bara ha mer och mer. Den lilla flickan känner sig ensam, hon undrar var dom andra barnen har gått. Hon förstår inte att de slukats upp av allt som dom fått. Flickan vill leka och känna att hon lever, hon vill skratta och hon vill le. Springa över ängen med bara ben, hoppa över stock och sten. Njuta av solen och vinden i håret. Äta bäret som växer på snåret, dricka vattnet i bäcken så kall. Ligga på gräset och titta på allt. Men flickan känner att hon måste vara stor.

Så flickan ser på tv när folk krigar och dör, kidnappar och våldtar, stjäl och förstör. Hon har svårt att känna hopp, svårt att finna ro, så svårt att känna framtidstro. Men så ser hon plötsligt en nyhet ändå som ger lite hopp, en liten gnutta tro. Vuxna och barn har börjat förstå att prylar inte ger frid, att prylarna tar plats och tid. Några vuxna och barn har äntligen fått nog, dom köper inte nytt, dom sprider ett ord. Träffa varandra, prata och lek, byt leksaker, prylar, kläder och skor, jag lovar att det är roligare än du tror. Min pryl kan bli som ny hos dig, kanske du vill byta med mig. Som ringar på vattnet sprider det sig. Inga pengar är i vägen, ingen betalar en sekin, tanken är så fin. Alla barn har samma chans att få något nytt, det går som en dans. Av en trasig leksak kan man bygga en ny. Barnen lär sig ta hand om vår jord, återanvända, förnya, bevara, det är stort. Tanken är fin och flickan får hopp, kanske kan människan hitta tillbaka till ett hållbart kretslopp. Lära sig att prylar inte är allt och att relationer uppväger prylar tusenfallt.

Ingen människa är omärkvärdig, ingen människa kan inte bidra med nått. Alla är vi märkvärdiga, vi har bara inte förstått.

/Angelica

Hälsa är ett begrepp som kan definieras på många olika sätt och hälsotrenden har varit stor ett stort antal år nu. Många är de aktörer i branschen som slåss om att tjäna stora pengar på människors vilja att ta hand om sig på bästa sätt. Definitionen av hälsa har varierat från en tid till en annan. De föreställningar om hälsa som föreligger under olika tider är beroende av och inbäddade i olika historiska och sociokulturella sammanhang. I dag kan hälsa dels betraktas som frånvaro av sjukdom och dels som ett ideal för det goda livet. Det finns alltid någon diet eller fysisk aktivitet som toppar  listan, de sköljer oftast som en våg över världen.

Viktigast är att hitta sin egen väg för att bäst ta hand om den egna hälsan, för den kan vara så olik någon annans. Att hitta något som jag själv trivs bäst med utan att känna av kravfyllda måsten och få prestationsångest. För det förbättrar absolut inte hälsan - det skapar enbart stress, som gör att jag mår sämre.

Hälsa ur ett holistiskt perspektiv innefattar

• Fysisk hälsa
• Mental hälsa
• Emotionell hälsa (möjlighet att känna och ge uttryck för olika känslor och utveckla         känslomässiga relationer med andra)
• Psykosocial hälsa (stöd från familj och vänner och möjlighet att prata med och utöva     aktiviteter med andra)
• Andlig hälsa (möjlighet att utöva principer baserade på moral, tro och religion och          känna att man har ett syfte med livet)
• Sexuell hälsa (möjlighet att få utöva sin sexualitet)
• Social hälsa (länken mellan hälsa och hur samhället är utformat avseende till exempel     bostad, föda, inkomst)
• Miljö (den yttre fysiska miljön man lever i)

Det är mycket som påverkar den egna hälsan, världen och samhället runt omkring oss, vår arbetsmiljö, vår familjesituation, vår vänkrets och naturligtvis sist men inte minst hur vi väljer att leva vårt liv till vardags. Vi kan alltid göra egna val, även om det kan kännas svårt för gemene man att påverka hur världen ser ut. Men, vi kan alla göra något även där - för att det ska kännas bättre. Att medverka i namninsamlingar, skänka en slant till en hjälporganisation, skriva insändare och göra min röst hörd via sociala medier är något som har hjälpt mig att hantera orättvisor i stort. Det lindrar min oro och stress.

Att finna vägen till sitt eget goda liv - som hälsa egentligen handlar om - är olika från person till person. Det viktiga är dock att ta hand om både kropp och själ.

Den mest kända hälsodefinitionen från WHO säger:

 § Hälsa är ett tillstånd av fullkomligt fysiskt, psykiskt och social välbefinnande, inte endast frånvaro av sjukdom §

Jag har haft förmånen att få arbeta med människor som kan mycket om hälsa. Människor som jag har lärt mig så otroligt mycket av, som har bidragit starkt till min egna personliga utveckling. En av dessa fantastiska personer har en blogg som ger jättebra tips om hur du på ett enkelt, bra och billigt sätt vårdar dig själv. Jag tycker absolut att du ska gå in och kolla på http://hemmaspa.blogg.se/

Och glöm inte att ta hand om dig för det är du värd.

Foto; L. Melin

/Lena

Jag är ensam i min ensamhet

En ensamhet som ingen vet

finns inom mig idag

Jag säger inget, tiger still

säga något är det sista jag vill

Ensam förälder, ensam i allt

ska klara allting tusenfalt

Vara mamma, pappa, syster, bror,

en vän som förstår men också stor

Ha svar på allt, lösa problem

plåstra om sår, lindra exem

Ta bort det onda, alltid vara glad

orka igenom varendaste dag

Ge mig en far, ge mig en mor,

ge mig syster, ge mig en bror

Ge mig ett hus och mat var dag

ge mig frid i hjärtat idag

Jag har tidigare i bloggen gjort ett inlägg om att människan mår bra av att vistas i grönska. I inlägget Jordiga Fingrar från maj månad. Jag måste få återkomma till det, med risk för att bli tjatig. Läste precis en liten artikel i en bilaga till lördagens DN.

Om att vi blir friskare av grönska. I artikeln står att grönska har visat sig ha en läkande effekt på de flesta sjukdomstillstånd, men behandlingen gör störst nytta om dessa är kopplade till hjärnan. Förr i tiden var det vanligt med trädgårdar och odling i anslutning till sjukhusen men detta föll i glömska. På åttiotalet konstaterade man dock att de patienter som hade ett träd utanför fönstret tillfrisknade snabbare efter en operation än de som bara såg en tegelvägg och i början av 2000-talet exploderade intresset för Grön Rehab.

När jag läser dessa rader kommer ett starkt barndomsminne till mig. Som tolvåring drabbades jag av hjärnhinneinflammation med ett snabbt förlopp som gjorde att jag hamnade i medvetslöshet. De första dygnen var mycket kritiska, jag låg på intensivavdelningen med 24-timmarsvak. Maktlösheten var stor för mina föräldrar naturligtvis, innan sjukdomsförloppet började vända och jag sakta återkom till livet. Det blev en lång rehabilitering - året var 1969 och vården såg annorlunda ut då, så jag blev sängliggandes under lång tid.

Utanför mitt fönster åkte bilarna förbi, på Sjukhusvägen, som den heter och på andra sidan vägen en höjd och bakom höjden ligger Studenternas IP...där många SM-bandyfinaler har spelats genom åren.

På höjden höll man precis då, 1969, på att plantera tallar. Detta låg jag och tittade på om dagarna....små, små gröna tallar som grävdes ner i jorden...en efter en. Och de var många till antal. För det är en lång slänt som löper längs hela vägen. Jag orkade inte så mycket mer än så om dagarna den första tiden, så det var min tillvaro mellan sovstunderna. Om inte mitt minne sviktar....blev hela planteringen klar under den tid jag låg på sjukhuset, det är i alla fall som jag minns det. Och det blev så fint, tyckte jag. Alldeles, alldeles grönt!

Idag när jag passerar samma väg, många år senare brukar jag skänka den episoden i mitt liv en tanke. Det känns som om jag har varit delaktig i planteringen av tallarna längs Sjukhusvägen. De har växt sig väldigt stora nu, så här många år senare. Och ibland tänker jag....tänk att jag vet när dessa tallar planerades...hur många vet det....maj 1969.

När jag läser den lilla artikeln i tidningen känner jag så starkt att dessa små tallar som planterades utanför mitt sjukrumsfönster bidrog till mitt tillfrisknande. Så att vi blir friskare av grönska är min fulla övertygelse - och efter att kunskapen fallit i glömska under ett antal år har den sakta gjort sitt återinträde som Grön Rehab.

Grönt är skönt - gör och håller oss friska.

 /Lena

Bland alla vackra visdomsord, bland alla försök att tänka positiva tankar poppar ibland det mörkaste svarta upp. Och jag vill skrika, jag vill sparka och bete mig som ett barn.

Jag andas, andas och tar nya tag. Tränger undan känslan som pockar på och bestämmer mig för att vara vuxen. Jag lägger det på lager och jag vet att det inte är ett bra sätt att hantera negativa känslor. De måste ut! Omedelbart - annars kommer de att komma ut en annan dag, i ett annat sammanhang - jag kommer att överreagera på någon liten bagatell. Och min omgivning kommer att se ut som fågelholkar, inte förstå vad som pågår. Jag vet, jag vet.

Men, det är inte lätt att göra rätt fastän man vet och är vuxen.

Jag kan lätt förstå de som blir frustrerade, de som inte ser sin framtid, de som har fastnat och som tappat hoppet. Jag har full förståelse för dem. Jag kan också känna så vissa dagar, fastän jag tror på att jag har en framtid. Jag känner förståelse för de ungdomar som protesterar, som tappar greppet och som driver på varandra.....för att de tappat hoppet.

Varje morgon på vår morgonpromenad passerar Angelica och jag ett uppropstecken som vi brukar le åt....det har funnits där i många år nu vid gångvägen. Visst, kan man tycka att det är synd att någon sprayat färg och förstört ett elskåp på detta sätt. Men, för oss känns det bra och vissa dagar är budskapet vårt....Jävla Helvete Skit! Det skulle ha kunnat vara vi som sprayat...men vi är vuxna. Vuxna gör inte sånt och det vet vi.

Något vi brukar göra däremot, är att vi skriker i skogen tillsammans med våra hundar, när de skäller. Vi skriker rätt ut! Ahhhhhhh! Ibland sjunger vi allt vad vi förmår, med vår högsta stämma, tar kraften nere från magstödet som vi har lärt oss av Caroline af Ugglas. Inte någon vacker ballad...utan en låt som man kan skriksjunga. Vi skrämmer bort allt vilt i skogen....de undrar nog vad som händer, men vi tror att de har blivit vana vid det här laget. Vi tillhör skogen.

Bland alla vackra visdomsord, smyger sig ibland det vanliga, enkla, raka budskapen in. De som är så skönt att skrika eller uttala med eftertryck....Jävla, Helvete, Skit. Och det känns så skönt efteråt att få ge utlopp för hur det känns inuti.

Det finns många sätt att göra sig av med negativa känslor...att gå ut i skogen och skrika för full hals är ett, gå en långpromenad i snabb takt, jogga, träna på gym, skaffa en boxningsboll och handskar.....ja, listan kan göras lång.

Att göra något fysiskt gör att de destruktiva tankarna rinner av. Jag har funnit skogen, raska steg över stock och sten och vissa dagar ge full hals när behovet känns stort.

Det hjälper!

/Lena 

Jag har påbörjat min resa till Avspännings- och Stressterapeut vilket tvingar mig att rannsaka mig själv och utvecklas som person.

Ett krävande arbete! Varje dag väcks ny tankar i mig, om mig, varför jag tänker, känner och reagerar som jag gör. Att tvingas stanna upp och titta i min inre spegel är nyttigt. Att tvingas fundera över vem jag är och vad jag vill få ut av livet. Det svåraste för mig är att begränsa mig för jag vill så mycket och jag har så svårt att njuta av resan, vill vara framme vid målet direkt, trots att målet jag satt upp aldrig är det samma som slutdestinationen, gravstensmålet. Jag vill VETA vad jag vill få ut av livet NU, inte komma på det SEN. Jag har en prestationsbaserad självkänsla och vill därför vara färdigutbildad Avspännings- och Stressterapeut, yogainstruktör, mindfulnessinstruktör och livscoach, NU. Jag vill leva som jag lär, driva ett må bra företag, få andra människor att må bra, idag! Samtidigt som jag vet att jag måste fokusera på en sak i taget för att inte bli splittrad. Dessutom önskar jag att jag kunde få göra denna resa utan att även ha arbetsförmedlingens krav på jobbsökande hängande över mig och a-kasse dagar som i raskt takt tickar bort. Min resa gör jag ju för att kunna ge tillbaka till samhället, för att komma tillbaka till yrkeslivet och arbeta med ett yrke som jag kan må bra i fram till pensionen. Jag gör den för att jag vill hjälpa andra människor att hitta sina verktyg att göra det samma, hitta sin väg, sin balans i livet så att de i sin tur kan leva ett liv utan negativ stress och sprida kunskapen vidare som ringar på vattnet. Negativ stress är roten till så mycket ont i världen. Den positiva eller negativa energi vi sänder ut till våra nära och kära, våra arbetskamrater, människor vi möter på bussen, sprider de i sin tur vidare. Vi förundras varje dag över all ondska i världen men är det så konstigt egentligen att den finns, någonstans måste ju all negativ energi ta vägen trots allt.

Jag är övertygad om att vi skulle kunna vända trenden, om vi började med oss själva, idag, med små små steg i rätt riktning. Jag har börjat med mig själv, jag tar ett steg i taget. Jag tittar i min inre spegel och försöker vårda det jag ser. 

//Angelica

Vissa inskrivna på Arbetsförmedlingen omfattas av Nystartjobb. Jag är en av dem...

Jag har aldrig sålt in mig direkt i mina jobbansökningar, utan först när det har kommit till intervju har jag informerat om det. För jag vill få ett arbete på mina egna meriter och inte på några andra grunder. Däremot tycker jag att det är en bra åtgärd och en win-win situation om det sköts på rätt sätt och förhoppningen och meningen med aktionen måste ju vara att det ska leda till en tillsvidareanställning för den arbetssökande. 

SVD har gjort en undersökning av nystartsjobb och färsk statistik visar att cirka 33 procent av personer som haft ett nystartsjobb går vidare till en anställning utan subventioner, 31 procent blir arbetslösa och 16 procent får ett nytt nystartsjobb. Så chansen är väl fifty-fifty att det ger jobb. 

Det som ändå oroar mig är de arbetsgivare som sätter såna här bidragsjobb i system, de har alltid funnits på arbetsmarknaden....i alla tider. Och när jag läser vidare i Svds artikel om Halim blir jag riktigt beklämnd, upprörd och arg....hur kan något sånt här få förekomma? 

Halim är en av de som inte bara har haft ett, utan två, nystartsjobb. Det första fick han hösten 2007 och såg det som en biljett till ett bättre liv. Han hade varit långtidsarbetslös och hittade själv arbete på ett snabbmatsföretag i Norsborg utanför Stockholm. Arbetsförmedlingen betalade motsvarande dubbel arbetsgivaravgift till företaget i cirka ett års tid. Men när bidraget drogs in upphörde anställningen.

Halim, som vill vara anonym, säger till SvD Näringsliv att han kände sig lurad. Eftersom han inte hade fått ut hela sin lön landade ärendet i Arbetsdomstolen (AD). Halim hävdade även att han hade blivit avskedad utan grund. Som svar uppgav bolaget för AD att ”Det förelåg saklig grund för uppsägning i form av arbetsbrist, eftersom anställningen vilade på förutsättningen att bidrag erhölls från Arbetsförmedlingen.”

- Jag blev mycket ledsen. Men vad ska jag göra? Jag fick sluta och blev arbetslös, säger Halim.

Efter att ha varit utan jobb i två år och åtta månader fick Halim chans till ett nytt nystartsjobb som rumstädare inom housekeeping på hotelljätten Scandic.

- Jag tänkte att det är ett stort svenskt företag, ett bra företag. Där vill jag jobba.

Halim beviljades nystartsjobb och började på Scandic i Kungens Kurva. Han var nöjd med jobbet, arbetsgivaren nöjd med honom. Enligt Halim hade hans chefer förklarat han efter två år skulle bli automatiskt tillsvidareanställd på heltid.

- Äntligen kunde jag börja leva normalt. Jag skulle köpa lägenhet, mina chefer hjälpte mig med kontakten på banken och jag fick ett lånelöfte. Jag tänkte att jag skulle arbeta på Scandic tills jag går i pension.

Men när det närmade sig tvåårsgränsen meddelade arbetsgivaren att det inte längre fanns plats för Halim. Hans drömmar om en anställning och en lägenhet gick i kras. Det visade sig dock att Scandic hade fått bidrag för Halim under två år och två dagar och därmed passerat gränsen för fastanställning. Med hjälp av facket tvingades arbetsgivaren slutligen också att fastanställa honom.

Kort därefter blev Halim uppsagd på grund av arbetsbrist.

- Det är inte rätt. De har fått bidrag för mig i två års tid, sammanlagt nästan 300 000 kronor. Jag vill bara jobba, jag är dukig och arbetar hårt. Jag kanske är en städare, men jag är en människa, säger Halim som är mycket frustrerad över att han ännu en gång hamnat på ruta ett på den svenska arbetsmarknaden.

Jane Dahl, hotellchef på Scandic i Kungens Kurva, beklagar det som hänt och hävdar att hotellets avsikt från början var att Halim så småningom skulle få en tillsvidareanställning.

- Det finns inte ord för hur tråkigt jag tycker att detta är. Vi gjorde en stor omorganisation och många medarbetare med lång anställningstid blev omplacerade, säger hon.

Var går gränsen för hur mycket en människa ska få utnyttjas? Som enskild person är man alltid i underläge och har inget att sätta emot när sånt här sker...och ingen, ingen hjälp finns att få!

Inte av Arbetsförmedlingen, inte av facket.....Därför måste reglerna och tillsynen skärpas för hur det ska få gå till. Det borde kunna ställas krav på en arbetsgivare som får en så stor kostnadsreducering som 50% för en anställd.  

Jag hoppas att jag verkligen inte hamnar i samma situation som Halim...vid min egen och mina fd kollegors uppsägningar fick vi känna på hur lite facket och andra instanser egentligen har att säga till om när det verkligen gäller....det känns som att arbetsgivarna har ett försprång! Och det finns inte ord för hur tråkigt jag tycker att det är! 

/Lena