Jag är så gammal att jag minns de långa, långa långfredagarna...de var verkligen långa i min barndom. Fram till 1969 spelades sorgemusik i radion, på TVs enda kanal eller till och med när det fanns så många som två visades endast program som hade med påsken, religon m.m att göra. Affärerna var naturligtvis stängda, de hade ju överhuvudtaget inte de öppettider som vi är vana vid idag...men på långfredagen var allt stängt. Och konstigt nog på grund av detta upplevde också jag fastän jag var ett barn att dagen var så lång så lång, jag som ändå inte var så beroende av TV, radio o affären direkt...utan mest av att vara utomhus och leka med kompisar...men långfredagen var oändlig och tråkig.

Nu har ju så mycket förändrats, långfredagen är precis som alla andra dagar...allt är öppet, TV visar de vanliga fredagsprogrammen och radion kör på som vanligt på sina alla kanaler. Och jag tänker...tänk att jag är så gammal att jag känner igen mig i ICAs vitsliga reklam om långfredagen, där ICA-Stig ska försöka beskriva hur trist det var när vi var unga.....på sjuttiotalet...tydligen en evighet sen.

Men dagens långfredag tillbringar man inte på annat vis än någon annan dag i kalendern, nu för tiden. Inte jag heller...så idag har det blivit två hundpromenader med Leo och kompisen Ludde. Eller promenader är väl att överdriva...då brukar jag mena att jag går en rejäl promenad på några km, utan det har mer handlat om att kompisarna har fått springa på vidderna och leka och jag har gått runt, runt på åkern. Det bästa med denna långa vinter är att det har varit en fantastisk skare de senaste 3-4 veckorna, så vi har kunnat gå hur långt som helst på åkrarna - utan att sjunka igenom. Hundarna har kunnat springa hur långt som helst de också utan att behöva anstränga sig i djup snö. Det roligaste av allt är när man har med sig en boll och de får fart på den, då glider den fram på skaren med en faslig fart - nästan av sig själv. För ett par veckor sedan fick Ludde en sån fart på en fotboll att han låg som ett steck efter den...och han fortsatte och fortsatte, rakt fram, rakt fram...till slut var han nästan en liten prick...Angelica och jag skrattade så att vi höll på att kissa på oss, så roligt såg det ut. Ludde sprang och sprang och stannade aldrig...Leo stod bredvid oss och glodde med stora ögon...vad håller han på med och när ska han vända eller stanna? Det var en syn för gudarna och vi sa att vi skulle ha filmat det...men som alltid så hinner man inte riktigt med...vi hade ju inte klarat det heller eftersom vi hade en sån skrattfest.

Tänk vad roligt man kan ha med hundar och så sant att ett gott skratt förlänger livet....det gav så mycket energi, man kan säga att den dagen var en total motsats till min barndoms långfredagar.

//Lena

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Foto; L Melin    Inte på bekostnad av mig   orden kom från min egen mun, utan att tänka hade jag formulerat denna mening och den kom direkt från mitt hjärta. Meningen hängde kvar i rummet, som en iskristall, skarp och glasklar. Tystnad...

    Skrivandets helande kraft   för många, många år sen satt jag på en stol mittemot en man. Jag hade blivit skickad till honom för att prata. Hans profession var att hålla samtal. Jag behövde få prata om det traumatiska som hänt mig. Jag va...

  foto; L.Melin   Köpa tid   känslan av att livet bara går, rullar på eller gått i stå. En känsla av att det endast består av att äta, sova jobba...äta, sova jobba. Och däremellan en trötthet och likgiltighet som förlamar och resulterar i ...

    Nu blommar blommorna dom vita blommorna Nu fryser frosten fast på fönsterrutans glas En sliten ängel går längs gatorna i januaridagen är hon tunn som gas   Hon drar sin kvast ner längs rännstenen Barnen har flyttat ut se dä...

  Foto; L. Melin   Jag räknar inte dagarna som går utan istället dagarna jag får. Jag räknar inte min ålder i år utan påbörjar varje ny dag där den förra tog till ända. Så fortsätter jag leva mitt liv, här och nu. Ett liv i all sin enkelhet. ...