För nästan trettio år sen såg jag för första gången en fantastisk krukväxt som jag sen den dagen har längtat till att äga, en Rosenskärm.

Visst, den kostar några hundralappar, men nog har jag haft råd att köpa en under åren som gått. Varför har jag inte gjort det? För varje gång jag har sett en i blomsterbutiken har jag stannat och tittat med längtansfulla blickar.

På min födelsedag för ett par veckor sen fick jag en peng tillsammans med ett födelsedags-kort. Pengen var tänkt att jag skulle inhandla blommor för, till hemmet eller till trädgården. Jag berättade om Rosenskärmen och givaren av pengen sa, "då måste du köpa en sån".

Efter ett par dagar åkte jag till blomsteraffären och till min lycka hade de ett antal Rosenskärmar, som kostade tvåhundra kronor. Jag stod och tittade på dem med längtansfulla blickar...så vackra. Tänk att äga en sån. Samma tanke som alltid.

Men, när jag står där och försöker välja vilken jag ska köpa, kommer en annan tanke till mig. Jag ska inte köpa en Rosenskärm. Vissa saker ska man inte äga, vissa saker ska man endast längta till. Det är själva längtan som är njutningen, inte att äga. Jag insåg att något viktigt skulle upphöra om jag skulle köpa denna blomma, nämligen min längtan. Och den ville jag hellre behålla än att få köpa blomman. Den var viktigare. Insikten kändes väldigt märklig, men jag förstod plötsligt varför jag inte hade köpt denna blomma under alla år, fastän så många tillfällen hade getts mig.

Så istället köpte jag en vacker uppstammad lavendel som jag planterade i min gamla zinkbalja. Den står nu utanför min dörr och jag är så glad att jag valde den.

För födelsedagspengen fick jag en vacker blomma, en värdefull insikt och behålla min längtan. En fantastisk födelsedagspresent!

/Lena