Foto; L.Melin

Det krävs mod att befinna sig i sin egen verklighet, att våga stanna kvar, att våga möta och våga se. Och att inte fly när allt runtomkring rammar. Det finns många sätt att fly på, många sätt att vika av, att domna bort, vi fyller oss till bredden och längden.

Livet, vad handlar det om egentligen och vad är viktigast av allt? Hälsan säger vissa, kärleken säger andra och för vissa är hög standard helt krasst det viktigaste av allt.

Att dra i bromsen, att våga stanna hjulet som snurrar, att våga ta emot tankarna som kommer, att våga möta det onda som kommer om natten när vi ligger där ensam i vår säng. Till det krävs mod. Att möta sin egen verklighet såsom den ser ut, utan att försköna, utan att lägga till eller dra ifrån. Att våga vara i nuet, inte i dåtiden och inte i framtiden. Fastän det gör ont och fastän vi känner oro.

Allting kommer att ordna sig, allting kommer att bli som det blir - allting oavsett. Som det alltid har varit och som det alltid kommer att vara. Vissa saker kan vi påverka, men allt kan vi inte förändra. Vi kan endast förändra oss själva och göra efter bästa förmåga. Sen måste vi ha tillit och tilltro till att allt kommer att bli bra. Det krävs mod att våga möta sin oro och känna hur den drar i kroppen. Att våga möta den utan att döva den och utan att gå förbi den. Att våga känna den och förstå den. Vi kan lindra den genom att säga att allt kommer att bli okej, hur det än blir och hur det än går. Allt kommer att ordna sig om och om igen. Som det alltid har gjort i alla tider.

Jag befinner mig, jag känner mig, jag är mitt i. Min egen verklighet, precis som alla andra. Vad kan vi annars göra? Vi modiga.

/Lena