Foto; L. Melin

Livet kan vara så märkligt och ju äldre jag blir ju mer förundrad blir jag över hur det ger och tar. Ur det svåra kommer oftast något gott. Många människor har vittnat om de mest tragiska händelser i sina liv.....som de säger att de inte skulle ha velat vara utan.....när de i efterhand blickar bakåt i backspegeln.

Jag har själv varit med om ett antal såna händelser i mitt liv, när det som hänt har fallit på plats....när jag väl är där framme i framtiden. Men mitt i det svåra nuet, ser vi inte att det finns någon mening med det som sker. Vi tycker att livet behandlar oss orättvist.

Märkligt är också hur livet kan medla....precis som om det inte helt och fullt vill göra det för djävligt för oss...utan att se till att det samtidigt finns något att glädja sig åt. Jag lever mitt i en sån tillvaro just nu.....och jag försöker att glädjas åt att det har kommit ett andningshål till mig....mitt i allt det svåra. Jag försöker att inte tänka på hur det skulle ha sett ut i mitt liv - om inte det svåra hade hänt. Men, självklart skänker jag det en tanke ibland....en tanke som också måste få finnas....men det gäller att inte fastna i den så jag blir bitter.

En relation ska vårdas, det vet vi alla....men ibland glömmer vi det. Ibland kommer annat i livet emellan som tar all vår kraft och energi.....vi varken orkar eller har förmåga till att ge. Vi fastnar i våra tillstånd och det är svårt att orka bryta sig loss, det är som en kletig gegga som snärjer in oss allt mer....och till slut sitter vi fast. Tills allt briser när den stora vågen sveper över oss.

Den stora vågen kom och svepte över mig....det är ett antal veckor sen nu. Bearbetningsfaserna har varit många, känslorna likaså....de växlar spår hela tiden och jag låter mig åka med. Jag låter mig reagera....det finns inga rätt eller fel.....det är bara känslor. Sen blir jag trött....det är tröttsamt med känslor som far runt i kroppen...det är som att åka berg- och dalbana. Ibland är jag uppe på toppen,  ibland nere i botten och ibland i den tväraste av alla livets sinuskurvor.

Jag blir så förundrad....hur det kan hänga ihop...att livet ger och tar på en och samma gång. Samtidigt, samma vecka som jag lämnades av min man...fick jag komma på tre jobbintervjuer, det som inte hade hänt under hela det år jag varit arbetslös. Jag fick lov att ta mig samman, genomföra, utföra och slutföra....mitt i alla känslor som for runt i kroppen. Lägga fokus på annat...hålla mig samman, hålla huvudet högt, torka tårarna och till och med leverera ett leende.

Efter över ett års arbetslöshet har jag kommit i sysselsättning, jag har fått ett arbete, en halvtidstjänst....jag har en plats att åka till om dagarna. En plats som gör skillnad för många människor....där verksamhetens inriktning är behjärtansvärd. Jag är förundrad....över hur livet ger och tar....som för att ställa lite tillrätta.

Livet har gett mig ett andningshål....där jag kan vila....där jag kan bara vara, där jag valt att inte berätta om det svåra jag befinner mig i just nu. Det finns inga rätt eller fel.....detta är mitt val att hantera situationen. Jag behöver tänka annat, jag behöver prata annat, jag behöver träffa människor, jag behöver leva ett annat liv och jag behöver vila....samtidigt som jag arbetar. Jag har fått ett andningshål - livet ger och tar. 

/Lena

 

Lödder

13 november 2013 00:23

Lena som vanligt är dina ord så starka och ärliga, du är en förebild på att se ljust på saker men vi är många som finns för dig när du behöver
Kram Hans

http://hemmaspa.blogg.se

LeAn

13 november 2013 17:31

Tack Hans! Jag är så glad över att jag har så många fantastiska vänner runtomkring mig....som ger mig så mycket stöd och uppmuntran! Utan alla er vet jag inte riktigt hur jag skulle ha mått.
Du är en av dem - tack!
Kram Lena

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Foto; L Melin    Inte på bekostnad av mig   orden kom från min egen mun, utan att tänka hade jag formulerat denna mening och den kom direkt från mitt hjärta. Meningen hängde kvar i rummet, som en iskristall, skarp och glasklar. Tystnad...

    Skrivandets helande kraft   för många, många år sen satt jag på en stol mittemot en man. Jag hade blivit skickad till honom för att prata. Hans profession var att hålla samtal. Jag behövde få prata om det traumatiska som hänt mig. Jag va...

  foto; L.Melin   Köpa tid   känslan av att livet bara går, rullar på eller gått i stå. En känsla av att det endast består av att äta, sova jobba...äta, sova jobba. Och däremellan en trötthet och likgiltighet som förlamar och resulterar i ...

    Nu blommar blommorna dom vita blommorna Nu fryser frosten fast på fönsterrutans glas En sliten ängel går längs gatorna i januaridagen är hon tunn som gas   Hon drar sin kvast ner längs rännstenen Barnen har flyttat ut se dä...

  Foto; L. Melin   Jag räknar inte dagarna som går utan istället dagarna jag får. Jag räknar inte min ålder i år utan påbörjar varje ny dag där den förra tog till ända. Så fortsätter jag leva mitt liv, här och nu. Ett liv i all sin enkelhet. ...