Foto; L. Melin

http://www.youtube.com/watch?v=qp9dc9im3-M

klicka på länken och lyssna gärna medan du läser....

Jag befinner mig mitt i livet, åldersmässigt - tänker jag - fast min intelligens säger mig att jag nog egentligen är så pass till åren att vågskålen har tippat över. Att jag har levt den större delen av mitt liv, än den som återstår att leva. Annars skulle jag bli väldigt, väldigt gammal. Och statistiskt har jag rätt, eftersom medellivslängden 2012 för kvinnor var 84 år. Det är en lite sorglig tanke när man inombords känner sig som densamma man alltid har varit. Samtidigt är jag väldigt tacksam över att jag inte har drabbats av någon allvarlig sjukdom utan har fått behållit och till och med förbättrat min hälsa.

Många hamnar lätt i en hopplöshetskänsla när man befinner sig mitt i livet. Helt plötsligt är känslan påtaglig över att åren har rusat iväg, över att barnen blivit stora och kanske infinner sig en sorg över av inte känna sig behövd. Åren som gått har ägnats mycket åt barn och familjeliv och plötsligt står vi där i en tvåsamhet med en person som funnits vid vår sida under så många år. Som vi inte tycker är densamma....som den vi en gång blev så förälskad i. Då är det lätt att börja grubbla.......vill jag ha det så här resten av mitt liv? Ska det se ut så här? Var det så här jag hade tänkt det?

En del gör stora förändringar i sina liv, andra gör några smärre för att stilla oron och döva smärtan. Oron och smärtan som egentligen bottnar i vår egen dödlighet, över att våra liv har rusat på. Vad har vi gjort och vad har vi upplevt? Det känns som det är bråttom nu att hinna med och lätt att drabbas av både stresspåslag och depression.

Själv blev jag för första gången stungen av dessa tankar runt min 50-årsdag. Då jag helt plötsligt insåg att jag troligen hade levt mer än halva mitt liv, utan att ens skänka det en tanke. Eller som jag uttryckte det då....att jag var på andra sidan i livet. Min 50-årsdag kom att bli som en milstolpe med texten Lena 50 år. Inför den stora dagen bokade jag en resa till Paris tillsammans med familjen, förväntningarna var stora - vi skulle ha en trevlig vecka. Väl på plats kände jag mig mest sorgsen, Paris var inte riktigt vad jag hade tänkt mig - stort, stimmigt och rörigt. På min stora dag hade jag svårt att glädjas, jag kände mig vilse, var dämpad och kände en stor ledsamhet. På eftermiddagen låg jag på sängen i hotellrummet och grät, till min stora förfäran. Familjen var frågande till vad som pågick.....jag behövde vara ensam. Kvällens stillsamma middag på en liten uteservering i Montmartre blev till slut mysig tillsammans med mina nära och kära. Dagen efter var min ledsamhet som  borta.......då var jag mest förundrad över vad som hade hänt dagen innan.

Jag bestämde mig för att jag ville ha en stor fest i livet.....men jag ville inte ha den i samband med min födelsedag. Jag valde att ha den nästan fyra månader efter min födelsedag och med fokus på vänner, mat och musik. En varm sensommarfest innan hösten tog vid, där jag fick vara en del av det roliga utan att stå så mycket i fokus. Festen blev lyckad med Cajúninspirerad mat och musik......och lycklig dansade jag i många, många timmar. Efter festen var mina mitt-i-livet grubblerier som bortblåsta....jag tror jag dansade bort dem, tillsammans med mina nära och kära vänner. Med blåsor på fötterna och smilgropar i själen!

Jag har kommit till insikt med att livet är det som pågår, varje stund, hela tiden. Som kloka människor som John Lennon har uttryckt det....Livet är det som händer dig medan du gör andra planer. Livet pågår och vår vardag är en stor del av det, vardagen som lätt kan få en tråkighetsstämpel över sig. Dagarna som vi fyller med enkla sysslor, den ena dagen är den andra lik och därför kan vi inte riktigt skilja dem åt. Det känns som om de endast runnit iväg - i en hast. Men livet är det som pågår medan vi sysslar med annat.

Mitt liv ser ut som det mestadels har gjort, vissa dagar kan vara trista, precis som när jag var barn.....de där långtråkiga dagarna som ägnades till ingenting. Och vissa dagar kan vara roliga, när jag upplever något utöver det vardagliga.....dagar som jag sen minns. Aktiviteter och upplevelser använder jag som en krydda för att sätta lite piff på min tillvaro....jag känner absolut inte någon stress över att jag måste hinna med och se allt. Jag vågar stanna kvar här och tänka tanken att detta är mitt liv. Livet bor inom mig och jag är tillfreds med det som är mitt - jag befinner mig mitt i livet.

/Lena

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Foto; L Melin    Inte på bekostnad av mig   orden kom från min egen mun, utan att tänka hade jag formulerat denna mening och den kom direkt från mitt hjärta. Meningen hängde kvar i rummet, som en iskristall, skarp och glasklar. Tystnad...

    Skrivandets helande kraft   för många, många år sen satt jag på en stol mittemot en man. Jag hade blivit skickad till honom för att prata. Hans profession var att hålla samtal. Jag behövde få prata om det traumatiska som hänt mig. Jag va...

  foto; L.Melin   Köpa tid   känslan av att livet bara går, rullar på eller gått i stå. En känsla av att det endast består av att äta, sova jobba...äta, sova jobba. Och däremellan en trötthet och likgiltighet som förlamar och resulterar i ...

    Nu blommar blommorna dom vita blommorna Nu fryser frosten fast på fönsterrutans glas En sliten ängel går längs gatorna i januaridagen är hon tunn som gas   Hon drar sin kvast ner längs rännstenen Barnen har flyttat ut se dä...

  Foto; L. Melin   Jag räknar inte dagarna som går utan istället dagarna jag får. Jag räknar inte min ålder i år utan påbörjar varje ny dag där den förra tog till ända. Så fortsätter jag leva mitt liv, här och nu. Ett liv i all sin enkelhet. ...